Igårkväll fastnade jag framför en dokumentär om demonstrationerna/revolutionen vid Tahrirtorget i Egypten, för att störta Mubarak. Det som berörde mig enormt, var att oavsett klasstillhörighet, religion eller kön, så enades alla och kämpade för samma sak och mot samma mål. Att de äldre visade sin enorma tacksamhet mot de yngre, för att de äntligen vågade, efter 30 år av förtryck.

Det som gav mig en tankeställare i det hela, var att hur förtryckta och fattiga de är, så finns det en lycka och en glädje. Blir man mer ödmjuk inför livet under dessa förhållanden, eller vad beror det på?

Här har vi både yttrande- och -demonstrationsfrihet, men jag kan aldrig se framför mig att vi skulle gå man ur huse för att stå upp för, eller protestera emot något. Nu kan inte själva sakfrågan jämföras, men ändå. Här finner vi oss i det mesta och gnäller i det tysta, eller kanske slår på stort och skriver en insändare i den lokala dagstidningen.

Så, det är själva enandet som fascinerar mig! Att egyptierna höll ihop, även fast de riskerade sitt liv och att ca 850 människor fick sätta livet till, martyrer eller ej.

*  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *

Nästa sak som får mig att använda de få krokiga hjärncellerna är hur nätmobbningen ökat bland ungdomar. Hemskt! Men, det kommer aldrig att ta slut så länge inte ens vuxna klarar av att uppföra sig mot varandra. Dagligen ser man personliga påhopp och spydigheter på nätet bland sk vuxna! Så lätt att kunna gömma sig bakom en skärm eller mobiltelefon för att spy ur sig otrevligheter som man i flesta fall inte kan stå för om man ses öga mot öga. Om ungdomar ska förstå och lära sig, så måste nog vuxna visa vägen och vara ett godare föredöme.

Det var dagens "krokiga" funderingar och reflektioner:-)

//

 

Anette

29 maj 2012 18:45

Det finns mycket som kan få fart på de grå.... och så sant att det är de vuxna som måste visa sin fina sida för att de unga ska få rätt vägledning.

http://www.toppens.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vintern må vara vacker när snön gnistrar, solen skiner så man bländas av strålarna som reflekteras i det vita. På med knäortosen, fodrade underställsbyxor och raggsockor. Där gled knäskyddet ner och underställsbyxorna måste dras ner igen. På med täck...

Trodde ALDRIG att jag skulle säga det, men efter den längsta hösten någonsin så är jag så GALET GLAD i snön som fallit ner!! Det blev så ljust och olerigt! Minusgraderna är inte lika trevliga för en sargad kropp, men man får ta det onda med det goda ...

Déjá vu! Men årets första dag börjar precis på samma sätt varje år. Med att vara ilsk och bitsk. Politikerna kan swisha ihop en Pandemilag på några månader, men att förbjuda allt vad pyroteknik heter är tydligen förbannat svårt! Det är ju bara att i...

Årets sista dag är här! Alltid med en klump i magen, då jag bävar inför fyrverkerier och smällare. Bränna upp pengar är inte min cup of tea... En pandemi till trots, där mycket har ställts på sin spets så är min önskan att vi ska lära oss något utav...

Dagarns rusar på lite för fort nu tycker jag. Det är ömsom regn ömsom snö och så lite blåst och is däremellan. Måste dela med mig av en händelse med Rökkvi dagen innan julafton. Den där hästen som är livrädd om jag har fel sorts handskar på mig ut i ...