Idag (läs: igår) red jag min svarta prinsessa för första gången på ca en månad. Lyckan var obeskrivlig och alla negativa tankar, vare sig det handlade om legitimation, dåligt väder eller ont i näsan, var som bortblåsta under tiden. Klart jag vill ha ett litet lurvigt föl, men skulle det visa sig att det inte är det, så blir jag inte ledsen. Min svarta madame är här för att stanna.

Hur kunde jag nånsin tänka tanken att sälja? För mig är mina djur familjemedlemmar - och kärleken är stor till dem alla <3