Överlevt veckans träligaste dag - måndag...Måste bero på vår vet L's glada besked;-)
Gulingarna körde igång vid 06.00 och slutade strax efter 20.30 Jippi:-/ Har ju förvisso jobbat idag, men längtar inte direkt till min lediga dag imorgon...3 meter om dagen kommer de, så yes, lär behöva stå ut ett tag till. Inte ens Erlendur får mig att skingra tankarna:-/ Än lever fiskarna, så det måste ju vara ett gott tecken att även jag gör detsamma?!
Just nu är livets pausknapp intryckt, inga stora bravader inplanerade, men av någon anledning så känner jag mig nöjd och belåten med det...Trodde aldrig på det när andra sa det, men nu förstår jag vad de menade.
Ju äldre jag blir, dessto mer nöjd och harmonisk känner jag mig. Efter att levt mer än halva livet, halvt neurotisk, med eskalerande panikångest i 300 km/h, känns det helt perfekt att ha saktat ned till....tja, säg 105 - u t a n panikångest!!:-D

En dimmig måndagmorgon