Ja, men nu är det så att min katt är innekatt vinterhalvåret och får gå ut när jag är ledig, hemma, varmt sä ytterdörren kan vara öppen mm. Det har funkat fint i 3,5 år - dvs hela kissens livslängd. Uppmärksamhet får han så det räcker och blir över.
Nåväl - igårkväll smet han ut när jag stod vid altandörren för att ta "nattaciggen". Hussen var ut och letade och jag ropade. Ingen katt...:-( Var så illa tvungen att få och lägga mig, men var upp ett par ggr fram till midnatt. Vaknade vid halv två och sprang ut näck och ropade. Ingen katt. Vid tre vaknade jag av att regnet öste ner. Sprang återigen ut i min bara barm. Ingen katt. Somnade om
vid fyra. Halv sex började Krakki skälla! Vindögt kastade jag mig ur sängen och i samma ögonblick hör jag ett förtvivlat kattskrik utanför dörren. I enormt nyvaket tillstånd blir jag ändå otroligt glad över att öppna dörren och en dyngsur katt springer in och lägger sig i sin prinssäng.
Där låg han när jag kom hem från jobbet också. Och där har han legat hela kvällen. Nädå, han är inte sjuk... men garanterat utmattad.

Tänk så orolig man kan bli. Men oj så lycklig man kan bli också!
Jag har skaffat katt för jag älskar denna individ och dess hyss och sällskap. Han ska veta var han bor och att på nätterna SKA man sova hos matte;-)