Ibland måste man bara göra nåt som man blir himla glad av!! Efter att hästarna haft tre veckors vila, så var det äntligen dags!!
Den som inte vet, kan jag förklara att det finns tusen andra saker som gör betydligt ondare i handen än just själva ridningen.
Hur som helst. Min lilla parvel, slyngeln, busfröet har stått i tre veckor.
Hoppar upp och han går som om han levt i tjugo år och aldrig gjort annat. Fem gångarter på plats!!

Ibland blir man bara så himla glad!
Drómi, min Drómi! Stabila killen, min bästa vän i vått och torrt! Hästen jag skulle kunna rida blind, döv och baklänges.
Vilka underbara fyrfota vänner jag har!<3