Den där obeskrivliga obehjälpliga frustrationen över att bara vänta ut tiden...När man trampat gasen i botten som om det gällt livet, men hann ändå inte fram.
Strävan i det oframkomliga.
Det räckte inte. Jag var inte tillräckligt uthållig... Snubblade på tröskeln, trillade av tåget innan det kom ut ur tunneln...
Nu ska det börja bindas repstege så jag kommer upp ur stövelskaftet.
//