Har aldrig blottat mig själv så här...

Jag har kämpat för min rätt att få vara jag så
länge jag kan minnas. Jag har mer en halva livet fått lära mig att ensam är stark. Hela min identitet har byggts på att kämpa in till sista blodsdroppen. Göra det jag gör så mycket jag kan, så länge det bara går och så bra det någonsin kan bli. När sen "någon" gav mig en käftsmäll och talade om att allt jag är, är inte tillräckligt bra, tillräckligt sant eller tillräckligt effektivt - då rasade min värld. Att min känsla, mitt kall och min stolhet inte var något värt.
Hela mitt jag försvann i en handvändning. Vem är jag? Är jag på riktigt? Hur kan jag vara så dålig, när jag tycker mig kämpat så?
Är det då värt att leva?

Jag har gått på mina hundpromenader, ridit på mina hästar och det enda som malt i huvudet är vad jag ska skriva i mitt avskedsbrev. När jag googlat och surfat på bästa sättet att avsluta livet med minsta möjliga skada för omgivningen...

Min man har varit den stora stöttepelaren genom detta. Men vad har han inte fått genomgå? Att behöva åka hem titt som tätt från jobbet, att ringa stup i ett - för att kolla att jag lever! Att vara ett stöd samtidigt som att han mår dåligt, för att jag mår sämst.
Någonstans därnere på botten försvann också en del av den lille glädje jag kunde känna. Fristaden. Vännen.
Återigen tvivlade jag på min rätt att finnas till.

Men som askan ur elden finns det en envishet inom mig. Envisheten om att bevisa mitt värde. Att jag har lika stor rätt att få finnas här som alla andra, med fel och brister.
Jag promenerar sakta i den svarta tunneln. Men nu ser jag åtminstone ljuset i den. Ser att det finns en väg ut och därute väntar min identitet på mig...
Jag ska äntra världen igen med rak rygg och stolthet. Jag fixade det här!
//

 

Inger L

13 april 2015 19:27

Hej. När jag läser om din kontakt med FK och AFA blir jag förbannad - ingen arbetsskada?? Om jag inte missminner mej har du blivit skada i jobbet. Plus eller nån kvällstidning - om du orkar.
Jag vet nog ingen arbetsmyra som du och som kan allt ☺️
Ta fram den sista orken och knyt nävarna - nu jävlar! Lätt för mej att säja, men jag hoppas och tror.
Många styrkekramar
Inger

 

Anette

13 april 2015 20:05

Men Chrissie så ledsen jag blir när jag läser detta, men det är så starkt av dig att skriva om det.
Du vet var jag finns om du behöver någon som du kan lätta ditt hjärta för
eller om du bara vill komma och ta en kopp kaffe och bara få vara..
Massor med kramar!!

http://www.toppens.se

 

Moa

13 april 2015 21:56

Jag blir ledsen av att läsa hur du har mått och hur du mår. Men jag hejjar som tusan på dig! Kämpa på, nu blir det iallafall snart varmare ute och sol och det brukar ju hjälpa en aning det med iallafall :) kramar Moa

 

Annika

14 april 2015 01:11

Kära du, jag vet precis hur det känns, jag är själv där just nu. Jag är då glad mitt i sorgen, över att du har din man och att du nu kan se ljudet i tunneln! Många kramar till er båda! 💜

djurenojag

14 april 2015 10:14

Ta hand om dig! Kram

 

Nina

14 april 2015 20:49

Fina Chrissie....alla mina kramar till dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vintern må vara vacker när snön gnistrar, solen skiner så man bländas av strålarna som reflekteras i det vita. På med knäortosen, fodrade underställsbyxor och raggsockor. Där gled knäskyddet ner och underställsbyxorna måste dras ner igen. På med täck...

Trodde ALDRIG att jag skulle säga det, men efter den längsta hösten någonsin så är jag så GALET GLAD i snön som fallit ner!! Det blev så ljust och olerigt! Minusgraderna är inte lika trevliga för en sargad kropp, men man får ta det onda med det goda ...

Déjá vu! Men årets första dag börjar precis på samma sätt varje år. Med att vara ilsk och bitsk. Politikerna kan swisha ihop en Pandemilag på några månader, men att förbjuda allt vad pyroteknik heter är tydligen förbannat svårt! Det är ju bara att i...

Årets sista dag är här! Alltid med en klump i magen, då jag bävar inför fyrverkerier och smällare. Bränna upp pengar är inte min cup of tea... En pandemi till trots, där mycket har ställts på sin spets så är min önskan att vi ska lära oss något utav...

Dagarns rusar på lite för fort nu tycker jag. Det är ömsom regn ömsom snö och så lite blåst och is däremellan. Måste dela med mig av en händelse med Rökkvi dagen innan julafton. Den där hästen som är livrädd om jag har fel sorts handskar på mig ut i ...