Ibland får man vara riktigt
äckligt stolt över sig själv. Sådär så man kände att man växte en halvmeter, eller två!
Igår höll jag fysiskt igång i 14 timmar och den största delen med ett stort leende på mina läppar.
Tandemlastade både Rufs&Tufs både på dit och hemvägen från kursande för Haffi. Träffade på ett helt gäng med glada härliga människor och hästar som jag fick äran att utveckas och umgås med. Fick också återse en häst som har en stor plats i mitt hjärta<3
Lärorikt!!! Jag fick med mig mer kunskap hem än vad jag fått på länge och hur så små hjälper kan göra så enormt mycket!!! Jag åkte dit med ett lågt självförtroende - på bilresan dit klarade jag av både ångestattack, hjärtklappning, illamående, yrsel och magont. Hem åkte jag som sagt var med ett leende på läpparna om än totalt utmattad.
Och vet ni - jag hörde ekorrarna applådera!!!

Nu har jag varit vaken i snart 3 timmar. Rör mig som en avdankad utsliten cowboy och hästarna har jag kvar mellan låren:-P Grabbarna grus har inte rört sig ur fläcken, utan ligger pladask utslagna!
Idag har jag LEDIG dag och tänker fortsätta suga på gårdagens "polkagrisnapp"!!
Fint så!:-)