Snart har det gått 8 månader sedan jag blev ägare till den lilla bruna ynglingen. Jag har slitit mitt hår, tillbringat åtskilliga timmar i hagen med att fånga honom (och inte alltid lyckats), varit livrädd, svurit många svordomar, skrattat, gråtit av glädje och jublat!!
Men aldrig har jag haft en häst där jag fått lära mig så mycket och utmanat mig själv.
Allt detta jag skrivit ner ovan har också lagt grunden till att vi idag är bästisar. Ett sjuhelsikes team! Han älskar att få borra in sitt huvud i min famn - och jag älskar att han känner den tryggheten att kunna göra det.
Att få ha vunnit hans tillit till mig är stort! Idag v e t han att han k a n lita på mig. Att jag inte utsätter honom för fara.
Från att ha ridit honom när vi blivit ledda eller longerade till att idag kunna rida honom ensam i alla (passen finns där men inte tränad än) gångarter både ute och i paddock, förflytta sig, trampa under sig. Travar enormt fint bredvid fyrhjulingen, badas och sprayas obehindrat. Han har hotat mig, sparkat och stegrat mot mig - men idag skulle han ALDRIG göra om det. Oavsett vilket belöningssystem man gillar eller föredrar, så har j a g valt att belöna med godis och kärlek/varsamhet. Aldrig mutat med godis, utan godis när man gjort något bra eller rätt.
Det har fungerat alldeles utmärkt tillsammans med att jag har fått lära mig att Rökkvi är väldigt signalkänslig - och samtidigt väldigt lättlärd OCH envis:-) Som tur är så är hans matte envisARE!!!

Nu ska vi fortsätta jobba på fram till älgjakten. Högergalopp måste bli starkare. Det är målet just nu. Sen när jakten börjar, då ska killen få en lååååång mental vila. För det är han värd! //
....och resan har bara börjat...