Jag har varit skvatt galen i djur så länge jag kan minnas. Även om vi hade hund hemma sedan min födsel så vet jag ändå inte vad det där galna intresset kommer ifrån. Det har liksom alltid bara funnits. Minns att jag samlade skogsödlor, grodyngel och byggde fina dammar och bostäder åt dem bakom vårt hus på landet. De rymde ju ganska snabbt, men då hämtade jag nya:-O
Räddade möss, råttor, fågelungar så det stod härliga till!
Minns fortfarande sommardagen jag hade fyllt 6 år och fick min kanin. En albino. Belgisk jätte. Chippe hette han. Han blev min bästa vän under 9 års tid!! jag var med när de föddes hos grannen. Han var den allra minsta och fick handmatas. Trodde aldrig att jag skulle få honom till sist! Har nog aldrig älskat mina föräldrar så mycket som den dagen.
Det var där och då jag fick lära mig att ta ansvar. Han var min och jag skulle sköta om honom. Det gjorde jag. Slaviskt!!
När jag visat under så många år att jag kunde ta hand om ett djur, var nästa dröm en egen hund. Och en egen häst!
Hund förverkligades när jag blev tonåring, hoppade av skolan och började jobba - med djur!! En strävhårig tax. Tula Bus<3 Pappa jagade så det föll sig naturligt. Vi hade haft taxar innan.
Än idag är jag otroligt svag för just strävhåriga taxar.
Men häst. Det fick jag aldrig. Trots att jag byggde hagar och varje dag försökte bevisa att jag skulle klara av det.
Mamma var galet hästrädd och dessutom var mina föräldrar arbetarklass så inte ens ekonomi att låta mig få gå på ridskola. Som tur var bodde vi nära ett travstall där jag fick stilla en del av mitt hästbegär.

Men.... så dagen som 27-åring!! Jag köpte min första egna häst!!!! Det var stort! Att få uppfylla en dröm man haft under så många år!
Och där är förklaringen varför jag idag är som en liten lycklig unge varje dag tillsammans med mina hästar som blivit hela tre stycken!!!!
Varje dag tillsammans med min grabbliga, känner jag den där lyckan som jag längtade efter som barn. Att jag får uppfylla flickdrömmen. Att jag tar igen all kärlek runt hästarna som jag så gärna hade velat ge när jag var liten.
Och jag är tacksam att jag KAN gör det. Att jag FÅR göra det och att det är OKEJ att få plocka fram barnasinnet runt dem.
Tillsammans med dem kommer jag aldrig växa upp och det gör mig glad. Vi mot världen!!
//