Imorgon är det tillbaka i pyjamas! Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning, men jag övervinner mina rädslor mer och mer för varje dag. Så nu tas fotbojan av, stickning och Hem till gården får vilopaus *fnissar lite för mig själv*.

Jag är trots förmaningar om att inte rida själv, tillbaka i sadeln. Oj, som jag längtar och det är verkligen D E T som får mig att må som
bäst. Trots att jag har en riktigt uselt självkänsla vad gäller min ridning så har jag ialla fall insett att jag gör nånting bra däruppe i sadeln. Jag är bra på att ge mina hästar gott självförtroende! Att de vågar lita på sina egna förmågor, att bemöta livet och naturen med allt vad det erbjuder.
Ångrar inte för en sekund att jag vågade ge mig på unghästar. Vi reser framåt tillsammans och den resan skulle jag inte vilja ha ogjord för allt i världen.
<3<3<3

Inte på något sätt glömmer jag bort hundar eller katt, men just nu ligger fokus på hästarna igen. Vovvarna får sitt också, fast just nu handlar det mest att få bara vardagslydnaden att sitta när de är alla tre tillsammans. De har olater som självklart beror på mig och när de är tillsammans - det jobbar vi på.
//