Äntligen har förkylningen packat klart inför flytt! Försökt vräka den i en vecka, men den tyckte nog allt den hade besittningsrätt.
Morgonens hundpromenad satte igång min hjärnverksamhet och jag funderade över tid. Att allting måste gå snabbt. Att vi alltid måste hitta lösningar på allt, så att det går så fort som möjligt. För att få tid över för att bli stressade över att vi har för lite tid. Varför liksom? Så länge vi lever är det ju typ tid vi har?
Trissades igång av att bli av med en timme idag. Att klockan redan är tio och jag har ”bara” hunnit med saker jag hade gjort under ”normaltid”.
Det här ska bli mitt års läxa. Att var sak har sin tid. Och att det får ta den tid det tar!!

När jag hade funderat på ovanstående övergick jag till nån slags mindfulness. Hade ett tallbarr i raggsockan, som vid varje steg stack upp i foten. Ja, jo, jag hade ju kunnat stanna upp och plocka bort barret. Men neeeeeeej!! Det hade ju tagit tid!!
*hånemoijmedpistolriktadmothuvudet*
//

u