Måndag, sista veckan på semestern.
Kallt, fryser. Brrr!!
Det är en chock att gå ifrån högsommarvärme till att det endast var 4 grader när jag klev upp imorse. Men jag ska trotsa och våga vägra strumpor ett tag till. Är ju bara mitten av augusti.
Jag har en inre stress som ger mig panik! Inför mörkret och kylan som väntar. Ett år kvar till nästa långa sammanhängande ledighet. Ett år innan man får kasta av sig kläder utan att frysa.
Ska göra ett medicinbyte också som stressar och säkert ger sjuttiofemton biverkningar.

Samla tändved har börjat, och faktiskt har jag hittat några enstaka kantareller, som tur är. För hur ska jag överleva en höst utan svampplockning?

Idag känns det så här, och det är okej. Men nu ska jag rida, så förhoppningsvis kommer lite av positivismen fram därunderifrån.
//

Ha, trodde någon att jag flugit va?
Nej, jag har landat i euforin. Lyckoruset. Glädjen.
Red mina grabbar på *räcerbanan* i förrgår och framstegen vi gjort, trion & jag tillsammans kan nog mäta sig med att vinna högsta vinsten på Lotto. Glädjetårar. Allting bara satt.
Vågar knappt rida igen, för vill behålla den där känslan en stund till.

Hejdå juli och... näe, kan inte välkomna augusti, utan den bara kommer vare sig man vill eller inte. Drygt halvvägs in på semestern.

Idag har jag frusit h e l a dagen. Luften börjar lukta *skolstart* och jag får panik.
Ångesten, som inte syns kämpar jag med nästan varje dag. Ibland vore det så mycket enklare om
man kunde linda ett bandage runt huvudet.

Persedelvård har fått vara dagens mission. Även om vi inte visar upp oss offentligt så ska de väl ändå få vara lite stiliga? Boyzen.
Idag har de en ledig dag. Baldur ska få köra några veckor till, sen ska han få lite långsemester. Mogna. Smälta. Rökkvi någon månad till och Hrói lite längre. Allt enligt min plan som
jag följt tämligen väl det här året. Baldur har fått alla gångarter på plats utan mixning. Rökkvis tölt har börjat smälta in, men framförallt styrkan i de andra gångarterna. Har lärt mig på resan att det är jag som stressat upp honom i tölten, så nu när jag lärt mig, så har det börjat släppa för honom.
Hrói har fått träna kondis och nästa tillfälle ska han få passtränas lite. Han älskar det och blir både mjuk, avslappnad och glad!
Skriver dagbok efter varje ridpass vi gör:-)

Idag blir det första gången med grillat sedan eldningsförbud på egen tomt upphörde. Ska bli smarrigt och mannen säkert lite stolt att få ta på sig *brajjar-rollen* igen.
Dåså, det var en liten augusti update från mig!
//

Två inlägg på samma dag hör inte till vanligheterna, men plötsligt händer det. Har haft en riktigt effektiv dag, men mest av allt har jag krigat mot mossa. Har inte gjort rent de här sedan vi flyttade hit, så det kanske var dags...

Missade att ta en före-bild, men de var i princip helgrönsvarta. Kriget är inte vunnet än, men en bra bit på väg!

Pinsamt att lille plupp bott hos mig sedan oktober, och först nu har upptäckt hans vita bakhov:-O Opps!:-) Då kan jag ju nästan kalla honom
skäck;-P
Idag har hästarna till stor del av dagen hängt i lösdriften. Insåg sen att det berodde på galna styngflugor. Har skrapat ben åtskilliga gånger idag, då flugorna hann lägga ägg mellan varje pusskalas. Tack och lov för min frisörkniv! Oslagbar att få bort äggen med!

Nu så är manikyr och nytt nagellack på plats. Lagom till kvällsdejten med Detective chief inspector Barnaby!!! <3

Igår öppnade sig himlen igen. Nästan 30mm fick vi under en ganska kort tid. Naturligtvis så kom
det precis när mina rundbalar skulle lastas av. TACK till er alla som roddade runt så de kom på,
hem och av lastbilen<3
Dagarna rullar på, just nu mest med att hela tiden vara ett steg före åskan. Luften är fuktig. Känns som att sitta i en bastu på avsvalning. Knotten har vaknat till liv. Men så också grässtråna. De tar igen förlorad tid. Dock faller det gula löv, som en liten påminnelse om vart vi är på väg. Hela min kropp skriker *- Inte än!!!!! Jag är inte redo!!*

Jag ogillar att vara med på bild. Men jag tränar på acceptansen. Syns i vilken ordning de reds, då kläder minskade för varje häst.

Bombardier415 har slutat flyga över här. Saknar dem nästan litegrann. De blev liksom
klockan när det var dags att starta dagen och likaså när man fick ta kväll. Jag får helt enkelt ta eget beslut om när dagen ska sparkas igång. Det får man göra när man har semester.
Bara åskan som bestämmer nu.
//

Igår kom ä n t l i g e n regnet. Kunde nästan se med blotta ögat hur gräset ändrade nyans, från gult till ljusgrönt. 31 mm kom igår, får se hur mycket som trillar ner idag.
Lider med äldsta hunden som är vansinnigt åskrädd. Igår hade han flytt över staketet och jag hittade honom sedmera tryckandes i diket vid riksvägen. Blev många timmars bilåkande, då han kan slappna av där, dvs hör inte åskan.
Jag hann rida igenom grabbarna på förmiddagen!! Det var ren lycka och de hade verkligen vilat sig i form. Alla tre! Positiva och glada!!! Även Mr.Vildhäst
Han har haft en sån där period igen där han bara bestämmer sig för *Näpp, låt mig vara*. Han är otroligt signalkänslig och jag har inte hittat alla knappar än, även om vi kommit jättelångt med tilliten. Det är liksom på hans villkor i hagen och jag får anpassa mig. Slutar oftast med att jag får sätta mig ner. Liksom visa att jag ger upp. Är ofarlig där jag sitter. Då väljer han 9,5:10 gånger att komma fram. Det får vara så. Nu. Det är okej. Att skapa en konflikt skulle få motsatt effekt. När han väl kommit fram blir han helt annorlunda och då köper han det j a g ber om. Så vi får fortsätta vårt ge och tagande. <3

Jag har sprungit mina första kilometrar den här veckan sedan knäskadan den 25 januari. Ledbandet känns helt klart stabilt sålänge inga sidvärtes rörelser utförs. Däremot känns det som att ha ett helt grustag i knäleden. Misstänker starkt att artos är på g efter ödemet. Trist. Lite som
att skenbenet tränger upp genom lårbenet. Men jag är nöjd ändå eftersom knäet ändå fungerar so far!:-) Jag är faktiskt jätteduktig på att utöva mina sjukgymnastikövningar och ridningen stärker musklerna. Tror dock att jag får vänta några dagar till innan jag provar på springningen igen.

Första semesterveckan lider mot sitt slut och vecka nummer två ska inledas.
Först blir det brunch i stugun och så får vi se vad dagen erbjuder.
//

Som vanligt så har jag skrivit ett inlägg som bara *poof* försvinner. Blir så trött.
Började ialla fall min dag ungefär samtidigt som Bombardier 415 började sin.
Känns lite som:
*En dag som idag åkte Marco Polo till Kina. Vad ska du göra idag?*

Vi slår på tv:n och förundras över all denna misär. Är det verkligen det enda som lockar tittare? Nyheterna visar bara jämmer & elände, övriga kanaler visar diverse på liv och död, mördare hit och dit, otrohetsaffärer, bråk, flygplansolyckor -you name it. Känns som
värsta hjärntvättningen på en tämligen låg nivå.
Så yes, jag stänger av tv:n och bestämmer mig för att hålla mig utanför världen den här semestern. I 25 dagar till kan jag få lalla runt i min egna bubbla och lägga energin på sånt jag mår bra av. Lite egoistiskt kanske, men är det fult att vara det? Ibland?

Semester dag tre har precis börjat. Vädret levererar, även om jag faktiskt längtar till helgens regn. Första dagarna har bestått i hö, hö, hö, hö och lite mer hö, så även idag. Oj, så rik jag känner mig för varje strå som tas tillvara.
Mina målade semesternaglar är ett minne blott...Men vad gör väl det när djuren får mat.

Nyss passerade ett av de de italienska vattenbombplanen - som de gör varje dag både morgon och kväll. Det betyder liksom att det är dags att köra igång dagen.
Getingarna har också vaknat;-\. Känns lite som de konspirerar mot mig. Där jag är, är de!!

Imorgon blir det liten utflykt med våra fina vänner, fam. Goms!! Det ser vi fram emot!!<3