Precis som vanligt så har ju jag aldrig någonsin sett röken av ett räkmacka....
MR i måndagskväll blev helt sonika bara en 15 mil roadtrip då make rastade mig. Muskelspasmer i benet gjorde att vi fick ge upp efter 5 försök. Vi provade hur många olika sätt som helst för att få knäet i en avslappnad position, men det var lönlöst. Nu väntar jag på att ortoped ska ringa om förslag på hur vi går vidare? Ett lätt sussarus är det som ska diskuteras.
Jag vill veta - helst förra veckan vad som är galet i knäet. Även om den akuta smärtan avtagit och jag nu kan stödja på benet, så är det nåt därinne som
inte är som det ska. Sova är fortfarande lönlöst...
Och yes, jag är lika arg på immo?t fortfarande, men försöker andas och ta det för vad det är. Idag blir det att prova silvertejp runtom.
Det var dagens knä....

Klev upp tidigt som tusan för att hinna få på mig kläder i väntan på sotaren. Så nu är det kaffepimplande och brevskrivande som gäller.
Är glad över att kunna ta mig ut i hästhagen om dagarna. Sitter där i snön och har givande samtal med grabbarna;-P De säger ialla fall inte emot mig. Och Rökkvi har s n a r t lärt sig pussa mig på kommando.
Om han gör det för att han vill eller enbart för att få godis..... det struntar jag i att fundera på (eftersom svaret inte är det jag skulle önska, haha).

Men att bara hänga med grabbarna är väldigt trevligt och nyttigt för oss. Det stärker våra band<3

Hundarna däremot tycker att matten är världens mest tråkiga matte!!! Tur i oturen att det är tvåsiffriga minusgrader. Mina två klippta får kramp i tassarna, så rastningen av dem kräver inte alltför mycket utav mig. Borde ju ta mig i kragen och låta dem få lite aktiveringsövningar där inga större utsvävningar krävs av mig.

Det är väl i det stora hela vad som sker i min lilla box (läs: hus). Lappsjukan är inte jättelångt borta. Vore så himla skönt om jag bara kunde börja köra bil så jag kan ta mig till jobbet, om så bara att hälsa på...
//

Sällan har jag skådat så många vintriga bilder och jag är inte sämre jag. Har ju kommit så sjukt mycket snö. 92 cm uppmättes mängden på förmiddagen och nån enstaka till cm kom igårkväll.

Hussen har varit snäll och fixat spår till både hästar och hundar så de kan ta sig någonstans överhuvudtaget i trädgården och hagarna.

Hade ju en knäklagofri dag igår...... Så idag får jag beklaga mig igen!! Att gå omkring med ortosen (även om den redan är delvis trasig) går faktiskt hyfsat. Så länge jag slipper ta mig ut i snömassorna. Men att försöka sova - är skvatt
galet omöjligt! En natt sedan förra veckan fick jag faktiskt fem timmars sömn. Sen dess har jag fått nöja mig med 2-3 timmar. Finns inte ett
läge som funkar utan att benet pulserar. Eller snarare - det känns som att få en grov skruvmejsel inkörd i knäet. Och så vrids den runt för lite extra allt - liksom!
Så, nu är jag nöjd att fått ojja mig:-)
Eller nä, det är jag ju inte för jag är GALET frustrerad över att inte kunna rida, jobba, köra bil eller bara få härja runt!!!
Dessutom känner jag enorm empati för min otroligt snälla förkylda make som får dra tungt lass härhemma och sköta om m i n a djur. All eloge till att han står ut med klantröven jag <3

Nånting som jag ändå klarar av - det är att dricka kaffe!! Så nu dags för påfyllning!!!
Åver änd aut!
//

Så har vi gått in i ny månad, en sömnlös natt (ska dock försöka skriva ett inlägg u t a n att beklaga mig över knäet) där snön fortsätter att vräka ner. Det är så galet mycket snö så jag tror snart att vi slagit rekordet från 2010. Hästarna har typ en gång mellan foderplats, vattentunna och saltsten. I övriga hagen drunknar de i snödjupet.
Min käre make har släpat hem någon dum förkylningsbasillusk också! Lika bra att ta allt på en och samma gång.

Idag fyller min barndomsvän år!! Grattis till dig PernillaDu kanske vill ha lite snö i present? ;-P

Inser ju att det inte finns mycket att skriva om när man är ”isolerad”. Så jag fortsätter väl parkettgnagandet och spela på läpparna ett tag till.
När det ljusnar ska jag skicka ut mannen och mäta snödjupet (ja han har också den där förkylningsbacillen).
//

Kan nån bara ge mig något som jag kan slå på! Har terroriserat mina vänner och make med utbrott idag. Har nog vrålat så många fula ord det finns i min vokabulär. Till och med så hundarna har flytt fältet!!!
Hur i he**** kan jag få en ortos som f** inte kan sitta på plats! Tar mig ut för att få lite friskluft. Går två steg så sitter den jä*** ortosen nere på foten. Klär av mig ute och drar upp skiten. Tar två nya steg och skiten sitter på foten igen!!! Ja, jo jag har ett par tights under fast den ska sitta mot huden. Men Neeeej!! Det är faktiskt liiiite för kallt för mig att gå barbent och byxor så stora att de går att dra över skitbandaget finns inte!!!
Och jaaa, det finns de som har det mycket värre och stackars, stackars dem säger jag.....:-(
Nu måste jag nog tröstshoppa ett par skor för att bli på bättre humör!

Borde väl skriva något även om den mesta tiden går åt till att sitta med benet i högläge. Men som jag skrev till en kollega - jag har börjar riva på tapeterna och gnaga på parkettgolvet. Fan! Det är var inte alls det jag ville!!! *Mutter*
Nu finns det ialla fall nåt läge jag kan ha knät i utan att det värker satan.
Och vad säger man? En olycka kommer sällan ensam. Min kära lilla otursfågel (min jämlike) Hrói har skadat sitt skap. Ser ut som en handboll! Stackarn vad ont DET måste göra? Men som tur är har vi automat på fyrhjulingen så det slog mig att jag kan motionera hästarna utan ridning!!:-) Yay!!! Hrói måste röra på sig för att få ner svullnaden. Han har ingen feber och aptit - så även hans skada ska nog lägga sig. Vi får väl sjukgymnastisera ihop!:-) Och självklart får han smärtis!!! Såklart!!
Alvedon hjälper mot allt!!
(Neeeeej, det var ett skämt!!!!)

Jaha, idag ska jag sitta här och sitta igen. Jag har ju skaffat mig en fitbit (kopia) och att gå från ca 20-30 tusen steg om dagen till typ 100 är galet frustrerande!! Så INTE jag!!!
Tar mig väl ytterligare en kopp kaffe och hoppas på bättre tider, helst igår!
//

Vet ni hur lång tid det tar att mocka en 12kvm stor box sittandes och plocka bajs med en hand?!?
.
.
.
.
.
Rätt svar. Det vet inte jag heller, för efter typ 1/5-del så gav jag upp och fick lägga en kräka av smärta.
Men idag så kan jag stödja lite lätt på benet med IMMO-bandaget ialla fall!!:-) Yay!!
Jodå, det finns flera helt underbara människor i min närhet som erbjuder sin hjälp<3, men bra att ha lite terapi så jag inte äter upp gardinerna och river ner tapeterna!;-) Jag är ju liksom inte sjuk!!
Imorse lyckades jag till och med ut och ge frukost till hästarna. Dock tyckte de mina kryckor var hästätande dinosaurier så inte blev det något pusskalas inte:-( Nästa gång kanske?

Nu kan det bara bli bättre!!!! :-) För ni som
känner mig, vet att jag plättlätt slår en röd gris i envishet!!

Jag är ju allmänt känd som en jäkla otursgroda - varför i hela friden måste JAG spä på ryktet!!! Blir så arg på mig själv!!! Var minsann så duktig och hade broddar på mig på isgatorna igårmorse, och så går jag och HALKAR INNE på jobbet!!! Gahhh!!!
Det var nog första gången på sisådär 25 år som
jag gick ner i spagat och benen stod som ett plockepinn. Aj! Ja det gjorde faktiskt förjäkla ont!
Mot VC och därefter ambulans(!!!!) till Falu Lasarett.
Och nu kommer kritiken.....
Jag är helt övertygad om att vården vid akutfall är oslagbar!! Inget sagt om det. Men......
Till en början låg jag i ett rum i två timmar utan att nån ens sa hej eller noterade min ankomst. Ingen klocka att ringa på. Kunde inte ta mig nånstans alls!! Efter fyra timmar bad jag om smärtlindring... Efter ytterligare två timmar undrade jag var den tagit vägen. Oj, det hade de glömt bort.
Totalt låg jag i 9 timmar sånär som på en slätröntgen och 3 minuters undersökning av läkare.
14 timmar efter jag senast åt fick jag äntligen en kopp kaffe och en ostklämma! Sjuksystrarna oslagbara!!! De gör sitt bästa och ska ha en eloge.
Men jag jämför med djursjukvården:
Folk kan bli griniga efter 10 minuters väntan eller att det tar 20 minuter innan röntgenplåtar blivit tittade på ordentligt!!!! På ett djursjukhus finns det MINST en veterinär på varje avdelning. På lasarettet finns den en läkare i hela jäkla huset!!

Nu har jag fått spy ur mig och får väl se hur länge jag ska behöva vänta på vidare MR av knät. Men jag lever. Det är trots allt bara ett knä.
Nu ska jag göra allt i min makt att vara på benet snart så jag kan komma tillbaka till jobbet OCH rida OCH promenixa hundar. Annars kommer tapeterna härhemma vara nerklösta inom kort!!

Diagnos: Knäskålen hoppade ur led, men tack vare en fin kollega fick hon det på plats fort. Misstanke
om att ledband och korsband är skadade ev. helt av ska MR få berätta....
Prutt!!
//

Igår blev jag sådär riktigt äkta glad så det kändes i hjärtat. Det var  ”Töltriding” som livesände från Reynir A. Hästarna var absolut wow-feeling, MEN.... det var Reynirs sätt att PRATA om ridningen, hästarna och framförallt känslan, glädjen som gjorde mig sådär varm inombords.
Mera av den där glädjen behövs!!!
Så för er som inte tittat på sändningen - gör det!!!
Jag tänker ialla fall inte skämmas längre för att jag har KUL med mina hästar. Idag är jag tacksam för att jag har tre olika individer som lär mig massor!!
//