Djuren och Jag

Senaste inläggen

Av djurenojag - 22 december 2018 08:57

Lite långledighet har infunnit sig och granen står på upptining. Som de flesta andra år så är jag inte en del av julstressen, även om man blir lite påverkad av den som är runt omkring. Åkte till mataffären direkt efter jobbet igår. Det var dagens största misstag. Människor blir liksom som panikslagna djur. Som att världen går under om just den där sortens sill är slut!!!! Å andra sidan, så uppskattar jag än mer att få komma hem till lugnet.

Men... jag blev riktigt riktigt förbannat när jag läste igårkväll att Ludvika kommun. Ludvika kommun som ALLTID gnäller om ekonomin, ska ha fyrverkerier vid invigning av Väsman strand på nyårsnatten!!!
Här blir man varm i hjärtat. 2018. Att kommuner och städer, en efter en, inför förbud. Äntligen. Men så ska Ludvika kommun bokstavligt talat bränna pengar!!!
Det om något gör mig kokande förbannad!!!
Jag hoppas av HELA mitt hjärta att INGEN dyker upp vid det såkallade firandet!
Men, så slår det mig igen. Att det är 2018. Det finns människor som mobbar, våldtar, mördar och slåss. Det finns människor som våldsför sig på djur. Barn. Vuxna individer som ännu inte lärt sig använda reflexer för att synas. Så varför skulle de bry sig om ifall djur och människor lider av fyrverkerier?

Jag får ta ett djupt andetag. Låta ilskan rinna av. Ta ytterligare en kopp kaffe och höra hundarnas djupa andetag. Att de ännu inte vet vad som komma skall.
//

Av djurenojag - 19 december 2018 08:33

Onsdag, som i mitt fall betyder ledig dag. Ingen bildbomb, då det varit ont om fotografering sista veckorna. Idag ska jag umgås med mina egna fyrbentingar, och se om det kommit tillbaka någon glädje?
Atli mår oförskämt bra så hoppet finns kvar om att vi ska fixa det här!

Två dagar kvar innan lite långledighet. Julen har ju varit ångestfylld senaste tjugo åren, men den har blivit bättre och bättre, tack vare min mans underbara familj som har välkomnat mig med öppen famn sedan dag ett!<3

Vi har snö. Minusgrader. Ingen sandstrand i sängen och inga leriga hästar i hagen. Även mjukt och skönt för Kungens tassar. Dessutom vänder det om två dygn! Vi går mot ljusare tider igen!!! Längtar!!

Fick svar på min MR igår! De hade hittat en fullt frisk hjärna och inga gamla hjärnskador!!! Bästa julklappen ever, även om jag funderar över vad jag ska skylla på nu?!?!:-P Men jag har ialla fall bevis på att det inte är sågspån därinne!!;-P
Så tacksam ändå för all utredning som gjorts även om jag aldrig kommer få svar på varför det hände.
Det är lite tufft för en sån som jag, som dagligen jobbar med att släppa kontrollbehovet.

Börjar ljusna ute, så strax promis med dogsen.
//



Av djurenojag - 15 december 2018 10:25

Jag hymlar inte längre. Jag står för vem jag är. Med både bra & dåliga sidor. Livet är inte ett rosaskimmel. Det låter min ångest få veta allt som oftast.
Jag saknar Hri. Jag saknar Drmi. Sådär så det riktigt gör ont. Jag avgudar mina bruna pojkar som går kvar ute i hagen. Men glädjen. Den har inte återfunnits.... än. Den kommer. Det får ta tid. Under tiden är min man enorm. Han pysslar om dem som de vore de sköraste glasskärvorna. Tills jag finner glädjen igen.
Den kommer.
Min älskade Atli. Den lilla guden. Kungen! Qing Atli har drabbats av en autoimmun sjukdom. Den kom fort som attan. Vi har gråtit, svävat mellan hopp och förtvivlan. Ilska.
Att det aldrig tar slut. Att vi inte får ha lugnet. Att bara få vara.
Atli är dock vid gott mod. Förhållandevis glad och sig lik.
Men.... får jag höra det minsta skitpratet om honom, uppfödare, gener eller dylikt. Då lovar jag att jag inte kommer vara nådig!!! Så är det någon som tycker & tänker? Håll det för er själva!! Tack!!

Det enda som betyder något är att Atli får må så bra han bara kan. Att han får vara den han är. Livskvalit. Och det har han. Nu.

Av djurenojag - 5 december 2018 06:06

Var helt slut igår efter jobb och MRT. Gick och lade mig innan barnprogrammen slutade, vilket innebar att jag vaknade och fick väcka tuppen;-)
Tassar runt tyst, smyger igen sovrumsdörren så andra halvan får sova.
Sätter mig med en kopp kaffe i soffan.

*Pling* så får jag ett sms av maken.
Börjar klia mig i håret, fattar ingenting. Är det ett gammalt sms som dyker upp såhär i ottan?
Nädå, visade sig att han inte sovit bra och tagit sin morgonjogg till jobbet en bra stund innan jag vaknade upp!! Skrattar för mig själv att jag smugit runt och endast lyckats stänga in sängkvalstrena.
Nåväl, de kanske också behöver en lugn stund för återhämtning?:-P

Ledig dag idag!! Yay!!!
//

Av djurenojag - 29 november 2018 08:43

Den fysiska sorgen tog sig uttryck i värsta migrän jag haft tror jag. Fortfarande idag så bankar det i huvudet och benen är darriga. Gråten i halsen. Det gör så ont att ta beslutet om att låta sin vän få somna in. Men det är både min rätt och skyldighet att ta sådana beslut. Avskyr det!!
För de som kanske undrar, så var diagnosen IBD. Det blev inte hållbart till slut och kortison till en fånghäst är att be om mer fång. Den smärtan ville jag låta honom slippa igen.
Det enda jag tröstar mig med är att han får vara tillsammans med Drmi igen. De blev liksom oskiljaktiga.
Hri, min Hri<3
Skulle nog kunna skriva en hel bok om kärleken, glädjen och sorgen för mina pojkar som inte är med mig fysiskt längre. De är inte ?bara hästar? för mig. De är familjemedlemmar! Min familj! Fortfarande hästar, men min familj.

Jag var förutseende och tog en semesterdag idag. Att få grotta in mig i sorgen, att få tycka synd om mig själv idag. Att samla ihop det trasiga hjärtat och ge kärlek till mina bruna pojkar. Att tillåta mig själv att få vara extra skör.

Solen lyste vackert igår. Det gnistrade i rimfrosten. Stjärnorna var synliga även på dagen. Han fick äta obegränsat med godis. Slutet var fint och värdigt.
Vi hann med en sista passläggning. Det som han älskade mer än nånting annat.
*Två ben bär min kropp, fyra ben bär min själ*
<3

Av djurenojag - 11 november 2018 09:02

Nu var det ett tag sedan. Den ena dagen är den andra lik så numera hittar jag sällan inspirationen. Att det är sjuttiofemton nyanser av grått ute gör saken inte ett dugg bättre. Min kropp ogillar också det här vädret och värken blir betydligt mer påtaglig. Känner mig lite som en trasig tumstock. Tur att jag har alla djuren säger jag bara. Som håller igång mig. Smörjer upp de gnisslande gångjärnen!:-)

Baldur har blivit trött, det känns tydligt. Sånär som på vila hela september så har han jobbat på finfint i ett år. Låter honom få vila nu. Kommer säkert att märkas tydligt när han är nyfiken och redo igen.
Hri har pga sin dåliga mage fått en betydligt längre vila, men han däremot bara skriker att få jobba. Kommer i full karriär och rusar under grinden när jag tar någon annan för arbete. Rökkvi är också positivt inställd till arbete. Han har haft en liten trotsperiod där han ogillar att det ställts krav, men tycker att det släppt och vi har hittat ett bra ge-och-ta-läge. Ibland kan jag nerslås lite av att det inte går så fort med utvecklingen och var vi borde hamnat. Samtidigt så är mina hästar också mina livskamrater, så att bygga en långsiktig relation och ett förtroende är så viktigt för mig. De ska känna mig utan och innan. Lita på mig till 110%. Gör de det, så får jag massor tillbaka.

Nu ska vovvarna & jag ut på en morgonpromenad i blåsten. Får väl klamra oss fast i nån stabil björk?
Sen ska det mockas efter grisarna av en mysig natt på stall - lär ta halva dagen;-P
//

Av djurenojag - 17 oktober 2018 08:43

Jag skojade med kollegor för ett tag sedan att vi borde ha en godislåda att dra ut vid tillfälle då sötsuget faller på. Döm om min förvåning och glädje när vår gulliga veterinär CMöL packar upp massa GODIS ur sin ryggsäck igår<3 Hur bäst kan man vara?!:-) För jag skiter fullkomligt i alla dieter, vad man ska äta eller inte äta! Jag är ju glad att jag äter oavsett vad det är. Och GODIS är GOTT! Basta!

Känns normalt att vara tillbaka i gemet! Att få fylla en funktion igen och att få ha en ledig dag idag är b e t y d l i g t trevligare än att vara fastkedjad i hemmet.


Igår växte jag efter en terapisession också. Ialla fall någon meter eller så. Tänk att få höra att man gjort framsteg. Att jag efter mer än 20 år kommit till en punkt i livet där det är dags att vara den jag är!! Det känns faktiskt ganska häftigt om jag får säga det själv.

Nu blir det en höstlig promenad med vovvarna så får vi se vad dagen har i sitt sköte!

Av djurenojag - 14 oktober 2018 10:40

Imorgon är det tillbaka i pyjamas! Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning, men jag övervinner mina rädslor mer och mer för varje dag. Så nu tas fotbojan av, stickning och Hem till gården får vilopaus *fnissar lite för mig själv*.

Jag är trots förmaningar om att inte rida själv, tillbaka i sadeln. Oj, som jag längtar och det är verkligen D E T som får mig att må som
bäst. Trots att jag har en riktigt uselt självkänsla vad gäller min ridning så har jag ialla fall insett att jag gör nånting bra däruppe i sadeln. Jag är bra på att ge mina hästar gott självförtroende! Att de vågar lita på sina egna förmågor, att bemöta livet och naturen med allt vad det erbjuder.
Ångrar inte för en sekund att jag vågade ge mig på unghästar. Vi reser framåt tillsammans och den resan skulle jag inte vilja ha ogjord för allt i världen.
<3<3<3

Inte på något sätt glömmer jag bort hundar eller katt, men just nu ligger fokus på hästarna igen. Vovvarna får sitt också, fast just nu handlar det mest att få bara vardagslydnaden att sitta när de är alla tre tillsammans. De har olater som självklart beror på mig och när de är tillsammans - det jobbar vi på.
//

Presentation

Kalender

M Ti On To Fr L S
          1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2019
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik

Följ bloggen

Flj Djuren och Jag med Blogkeen
Flj Djuren och Jag med Bloglovin'

Skaffa en gratis blogg p www.bloggplatsen.se