Ska minsann hinna med ett inlägg innan första dagen på första sommarmånaden är slut.
Trots avsaknad av värme, tämligen grått och regnigt så har dagen levererat. Hästarna skötte sig med väl godkänt under dagens pass (även om hussen var den som kunde lura fram vildhästen till sist) Vad jag önskar att jag kunde komma innanför pannbenet på Rökkvi. Vad som försigår därinne. Han är lite som en innekatt. Märker av den minsta lilla förändring. Men när vi jobbar är han som
en schäfer. Älskar att arbeta!!
Baldur......aka Valpen. Ja han är definitivt mer som
en beardisunghund! Bara glad. Jämt. Och överallt. Samtidigt.

Sen blev det en familjetur på Ljungåsen och avslutade med en fika hos svärisarna<3

Vet ni? Jag vet. Nu är det officiellt!

Jag ska bli student!! Är så sjukt glad!
Jag har blivit antagen till yrkeslärarprogrammet djurvård/djursjukvård!
Det är något som funnits med på min bucket list sen länge tillbaka, så ja. Jag är faktiskt sådär glad som ett litet barn på julafton. Hoppade jämfota och väckte mannen när jag fick beskedet.

Har också fått operera bort en nybildning jag hagt på läppen under flera år och som sista året växt lite. Har väntat länge på att få ta bort den och har bollats runt i sjukvården. Men nu är den borta och snart också stygnen och fläskläppen. Kan erkänna att det i n t e var gott att dricka morgonkaffet med sugrör!

Ikväll går jag och lägger mig, nöjd. Tacksam. Och ganska stolt.
//

Ska väl hinna med ett till inlägg innan maj är slut. Vädret är omväxlande och just idag var väl inte världens roligaste hundpromis (regn, åter regn och lite mer regn). Men bra för grödorna och min sporadiska insådd av Pegaus13.
Svackan med Rökkvi var djup, men tydligen övergående. Behövde bara förtydliga om
att om han tänker vara envis, så kommer matten vara lite envisare. Nu är vi på banan igen och igår första jobbpasset med boots och jösses vad han levererade. Blev glädjetårar och en exta liten morot!<3 Vilken skillnad när jag fokuserar på mina händer!!! Hm, rida med handbojor kanske vore en idé? ;-P Nej, jag har inte hunnit göra en konsekvensanalys på det! ;-P

När jag red Baldur (som alltid levererar!) kom
det upp en mc-åkare i röven på oss. Hörde den inte för blåst och tölt. Han körde absolut inte fort så det ska jag inte beskylla honom för. Men upp i röven skulle han. Han hade garanterat noterat att vi inte hörde honom. Så när vi väl upptäckte den blev Valpen skrämd och drog iväg en bit. Fick stopp på honom så jag kunde hoppa av och vända oss mot mc-åkaren. Tror ni tvåhjulingen stannade? Nädå... han fortsatte hela tiden framåt i röven på oss. Tror jag skrek så högt åt honom att hela byn hörde och mina stämband slog knut på sig själva.
Nåväl, nu gick allting gick bra och vi kunde släppa negativiteten och fortsätta där vi blev avbrutna.
Dessutom hann jag klippa gräset innan regnet!!!
Yay!! Även *räcerbanan* fick sig en omgång.

Sen har vi ju evighetshistorien *foten*. Är nu inne på vecka 8 och ingen förbättring över huvudtaget. Blir både frustrerad och less, men proffs på att bita ihop även om jag bara skulle vilja slänga upp foten i högläge och grina en vecka, eller två.
Jag har ändå slitet i över ett år med liksidigheten (efter knäskadan), som nu känns uppgivet bortkastat.
Nog om detta.
Idag ska svärmor firas, även om jag tycker mammor kan få firas och hyllas varje dag. Saknar inte min egna mamma mer idag än igår, men är ändå enormt tacksam över att ha en fantastisk svärmor!<3
//

Här har det eldats i kaminen varje dag, då vårvärmen liksom kom av sig. Inget undantag idag.

Jag har haft en riktig hästdipp. Hästdepp. Till och med så att jag funderat på att lägga ner hästeriet.
Har ju haft en uppåtgående spiral under lång tid och absolut haft i bakhuvudet att bakslag kommer. Dock hade jag väl räknat att bakslaget skulle bestå i tappade gångarter eller nåt liknande.
Men Rökkvi har bokstavligt talat sparkat bakut. En dag backade vi i ca 1,5 km. Stegrat sig, sparkat bakut och bockat sig. Så till den grad att min rädsla dök upp som gubben i lådan.
Och där nånstans försvann mitt självförtroende och tankarna på att jag kanske inte är så bra som jag någonstans velat tro.

Men så..... efter lite pepp (Tack!!) och skakiga ben så har jag under helgen som gått tagit dusten. Verkligen försökt lägga rädslan åt sidan. Att det inte är okej att ”skrämma” den som göder en. Igår varade konflikten i ca 20 minuter. Idag 1 minut. Sen bjöd han på den bästa tölten hitintills!
Så nu är jag lite försiktigt positiv igen.
Tilläggas att det säkert varit mycket för mina slynglar. Nya grannar (nötkreaturen) och fibergrävning i hela byn. Ni vet väl om att s t o r a kabeltrummor äter hästar. Levande!!

Ingen kan ju säga att vi inte har omväxlande väder..Igår snö och rusk. Idag sol och liiiite varmare.

Igår:

Idag:

En dag helt i min smak, med alla mina grabbar.

Har haft en äkta rock’n roll - vecka på arbetsplatsen. En liten försmak inför sommarmånaderna. En liten påminnelse sådär, att man vet att man lever liksom.
Hästarna har haft en ofrivillig (påtvingad), i mattes planering inplanerad vila. Men nu är den veckan över och jag längtar att få jobba med dem igen.
De ska också snart få grannar. Tre nötkreatur. Söta så det förslår. Misstänker starkt att Rökkvi kommer se till att ha full koll på gänget<3

Våren har exploderat. Knopparna har börjat spricka och allting börjar skifta i olika nyanser av grönt. Våren är en härlig årstid (för mig).
Sinnet blir ljusare. Kroppen värker lite mindre. Att se hästarna kunna plocka lite med gräset samt att hundarna & katten kan gå in och ut som de vill i trädgården. Livskvalité för oss alla.

I veckan som gick så skulle min mamma ha fyllt 81 år. Det är nu mer än 20 år sedan hon somnade in för gott och saknaden är precis lika stor idag som
då, även om sorgen bleknat. Men det har också tagit mig nästan 20 år att bearbeta bitterheten att förlora båda sina föräldrar i ung ålder. Men idag väljer jag bort bitterheten.
Och jag hoppas att mamma är nöjd över att jag klarat mig genom livet (vilket var hennes största oro).

Nu börjar hundarna vakna till liv, så dags att ge dem lite uppmärksamhet. Sen ska mina tomatplantor få lite kärlek också. Det är första gången jag sått från frö. Frön som jag sparade från fjolårets supergoda tomater!
//

Påsk & sol verkar höra ihop. Kom ägget eller hönan först? Infaller påsken lagom till finvädret, eller är det finväder för att det är påsk?

Ska bespara den som läser att skriva om alla krämpor jag lider av just nu, men jag lyckades hursomhelst ta mig iväg på ridkurs igår. Vilket jag är evigt tacksam för idag. Rädslotårar, glädjetårar, lyckorustårar och framförallt styrketårar (nää inte alkoholhaltiga, utan bara helt vanliga tårar!)
Fick höra ett alldeles suveränt uttryck igår som jag tänker anamma så mycket det bara går:
FAKE IT TIL YOU MAKE IT!!!

Gårdagens sötaste går till Baldur.... som somnade i transporten på vägen hem.
Den här kursen har varit ett delmål i min utveckling med grabbarna. Några steg framåt, några tillbaka. Nu är det dags att planera och sätta upp nya mål.
Det handlar egentligen inte mest om hästarna, utan om min inställning, mitt avsaknade av självförtroende, mina styrkor och svagheter.

I eftermiddag blir det dejt med svärföräldrar och svägerska med familj. Längtar redan efter Janssons som alltid står högst upp på önskelistan i matväg.
Glad Påsk! Ut och insup D-vitaminer. Titta på naturen som vaknat till liv!
//

Har just gjort en tillbakablick på bloggen. Så kul att se att .... typ ingenting har hänt och allt är sig precis likt, haha. Kunde lika gärna bara kopiera inlägg;-P
Undrar om det är positivt eller bara tragiskt?
Skillnaden är att jag har en häst mindre samt att Rökkvi och jag tagit oss upp ur dikena. Det är stora framsteg. Vi är också mer på G och trimmade i år. Atli har sin SLO, men mår bra!
Snön har smält bort ungefär en vecka tidigare än förra året.
Ligger efter med kuvösstäd och persedelvård...

Vaknade upp till solsken och blå himmel. Som bäddat för en söndag med pass. Attans osis att mina grabbar inte fått plocka fram sin femte gångart än. Den som väntar på något gott...

Precis som alla andra 364 dagar så ska jag börja med en hundpromis.
//

Ska väl klara av åtminstone ett inlägg per månad, även om livet kan tänkas vara stiltje?
April. Vaknar upp till en dm blötsnö. Yay. Som jag längtat efter vinter igen. NOT! Tycker absolut att det räcker med bakslag i vädret nu. Strumporna åkte av i veckan som var. Idag åkte raggisarna på igen. Mina fötter gick in i en chock. Anafylaktisk sådan.
I övrigt är det precis som vanligt. Förkylningen lämnade mig förra helgen, för att istället hälsa på maken. Istället så gjorde Rökkvi ett mycket graciöst och snyggt lappkast i söndags. Hade nog fått en 10:a för den. Matten var tyvärr inte lika snabb i svängen, men avåkningen var ändå ganska stilren. Landade på en, inte spetsig, men ganska *toppig* sten. Hade faktiskt nån som vakade över mig, eftersom jag missade ryggraden med någon ynka centimeter. Att gå omkring som om man fått en stör uppkörd därbak är milt uttryckt.
Rökkvi blev skrämd...... av att se........ en annan häst! De? ni!! Det är min grabb det!! ;-P
För att jag ska känna att jag lever så slänger vi på en stressfraktur i foten också. Åldras med värdighet - up your ass... Eller hur var det nu? In MY ASS bokstavligt talat!
Det som inte dödar, härdar, säger man ju. Så uppe på hästryggen är jag ändå. Kurs om
två veckor och INGENTING kan stoppa mig!! Om nån så ska lasta både två hästar och en likkista!!

Det var mitt *händelselösa* april i ord!
//