Det är svårt att träna sig på att vara här & nu, när det enda man trånar efter är vårens ankomst. Jag börjar dock se ljuset i tunneln då morgonens hundpromenad bjöd på små knoppar på träden. Hästarna börjar fälla riktigt ordentligt och fåglarna har ändrat tonläget i sin sång.

Idag ska mitt tålamod prövas till sitt yttersta, då mandelning på LillPluppen står på schemat. Den som lever få se om det blir ett slutresultat eller om jag ger upp. Har jag lyckats med att lära mig sticka raggsockor tänker jag att jag även borde fixa mandelningen?
Sen hänger det nog lite på om Lillskiten står ut också...

Mannen i huset sover fortfarande. Skönt för honom och skönt för mig, som får min tysta morgon för mig själv. Även om jag är morgonmänniska så betyder inte det per automatisk att jag dansar en snoa och sjunger trallvänliga sånger. Är nöjd om jag får lyssna på tystnaden över en kopp (läs:kanna) kaffe.

En vecka kvar, sen ska vi gå över till sommartid. Bli av med en timme. Satans påfund. Önskar så att det kommer försvinna tids nog. Förstår egentligen inte vitsen. Det gör inte heller hästarna, hundarna eller katten!

Även fast det var flera år sedan jag slutade följa Melodifestivalen, så säger jag:
Nu köööör vi!!
//