Var ett tag sedan, men är man på botten så är inte bloggen first prio. Jag är mest glad varje morgon jag fixar att ta mig ur sängen, men sover nog ca 18 timmar per dygn...Både läkare och jag anser att det är "bra för mig" att jag har djuren. Jag kommer ut på promenader och det finns vissa måsten.
Har ett enormt stöd av maken som ställer upp till 1000%!! När jag bölade och ville sälja hästarna så svarade han " - Då köper jag dem av dig, så
du kan ha dem häromkring tills du ångrar dig". DET är kärlek om nåt!!!
<3
Jag har ett gäng underbara människor omkring mig som håller koll på mitt välmående - ja, eller bara mående just nu, som uppskattas enormt, även om jag inte alltid orkar visa det! Tack för att ni finns<3
Jobbar stenhårt på att komma på fötter igen, orkar inga mer käftsmällar!
Men det sägs ju att man blir starkare för varje motgång och jävulskap. Shit, när jag kliver ur detta vaccumet kommer jag vara starkare än Bamse, Karl Alfred, Hulken och självaste Magnus Samuelsson!
//

Snön vräker väl inte direkt ner, men snöar friskt. Var faktiskt ett bakslag ungefär samma period förra året. Jag ligger som vanligt på sofflocket, spelar Pet Rescue och dricker varm choklad. Tycker mig ana små framsteg i mitt välmående, även om jag är långt ifrån mitt rastlösa jag:/
Har lyckats få iväg alla papper till AFA, FK och Kommunal nu. Tog sin lilla tid. Känns sisådär att försöka bråka och överklaga när orken inte finns.
Ok, så händer (!!) det någonting positivt då? Jodå, hästarna fäller vinterpälsen, stickningen går sakta framåt och jag fick ett mumsigt Ostogram av Fam. Gez, som ska avnjutas vid leverans nästa vecka.
Och icke att förglömma - det finns de som har det värre:-O
Nu kryper jag ner under filten igen...
//

Upp som en sol, ner som en pannkaka.... Två bra dagar avlöstes av två mindre bra. Fan! Jag vill att det ska gå fort, vara över och förträngt. Trots att jag egentligen inte gjort ett skit på flera veckor, så vill jag fortfarande gå ut i garaget och såga av mig handen!!
Tja, vad säger man?
Livet bjuder på överraskningar, skulle man ju kunna säga.

Har ialla fall en vansinnigt kramgo snuttefilt<3
//

Efter att ha gått omkring som i dvala i två veckor, har jag haft två b r a dagar med får, hundar, hästar och rara människor<3
Men där gick luften ur mig igen. Tur att det är kväll, så det är legitimt att spendera lördagskvällen på sofflocket.
Grillen är påtänd för första gången i år, så maken och jag ska avnjuta en mumsig grillad köttbit med tillbehör.
Vår? Tja, på väg ialla fall, dock anser jag inte att vakna upp till -9 c är direkt vår, men den kommer...

Jodå, ibland har ligan rena moments, även om de inte är så ofta;-P

Ska bli riktigt gott!

Händer inte alls mycket här, men ett litet livstecken ska jag väl åtminstone lyckas printa ner.
Sådär när man snubblat på tröskeln, halkat in i kaklet, eller kört kladdkakan i halsen så stannar det mesta upp. Men jag klättrar, långsamt, ett steg i taget. När jag väl kommer över kanten kommer jag troligen se ut som en gorilla. Stark! Starkare! Starkast!
Jag accepterar situationen och det är nog det största "sundhetstecknet". Jag vet att det tar den tid det tar.
Solen hjälper till att lysa upp i slutet av tunneln!!
I'll be back!!
//

Vad är väl en lycklig träskbadandes beardis i jämförelse med FK och AFA?!;-P

I torsdags var jag på neurografin och fy satan vad oskönt det var! Usch! Får vänta sisådär två veckor på svar.
Annars så har vi ju fått se solen i två dagar men idag storm.
Träffade läkare igår som orkade lyssna och var förstående. Utmattning blev diagnosen, så nu ska jag bara "vara" ett litet tag. Gick å lade mig klockan 20.00 en fredagskväll!!!:-O
Over and out!
//