Har haft den här bloggen i snart 11 år så visst skulle det kännas lite konstigt att bara ta bort och stänga ner. Samtidigt så är mitt liv pretty much the same...
Jag har tre personliga dagböcker ... nej fyra, som jag skriver i dagligen som bara är för mig. Att följa min egna resa genom livet, som fruga, matte och alter ego.
Och kanske för en och annan älgfluga som boar in sig i hårbotten:-P
Så som det känns nu så blir det kanske ett litet längre brejk. Eller inte.
Men jag lever. Jag utvecklas varje dag som människa, medmänniska och förhoppningsvis även som ryttare.
Dessutom så finns ju telefoni fortfarande...
På återseende om en dag, en månad eller ett år.
//

*Life is not a problem to be solved, but a reality to be experienced*

Idag är det the D-day. Sista dagen på semestern. Vi har inte bestigit berg, åkt jorden runt eller byggt nytt hus. Vi har haft den här ledigheten till att landa, andas, ta dagen som den kommer och bara varit (förutom att maken flugit brandflyg så det står honom upp i halsen. Typ.)
Personligen har jag försökt strukturera och sätta upp delmål i mitt egna mående. Hitta balansen i vad som får mig må så bra jag bara kan. Tänk att det skulle ta mer än halva min livstid att börja bli snäll mot mig själv. Att inte bry sig om skitprat eller söka bekräftelse.
Jag har liksom två arbeten. Ett där jag tjänar mitt levebröd och ett där jag jobbar med mig själv. Båda är lika krävande, men på olika sätt. Ingenting sker av sig självt och ingen annan kan göra det sistnämnda jobbet åt mig.

Idag har jag utmanat mig själv genom att passera jordgetingboet där Rökkvi & jag blev attackerade. Det gick bra även om pulsen steg innan. Nästa steg blir att passera där med Rökkvi också.
Hade fickorna fyllda med kortison och antihistamin.

För ovanlighetens skull har jag inte knäppt en massa foton på djuren, även om det är med dem jag spenderat större delen av tiden.
//

Måndag, sista veckan på semestern.
Kallt, fryser. Brrr!!
Det är en chock att gå ifrån högsommarvärme till att det endast var 4 grader när jag klev upp imorse. Men jag ska trotsa och våga vägra strumpor ett tag till. Är ju bara mitten av augusti.
Jag har en inre stress som ger mig panik! Inför mörkret och kylan som väntar. Ett år kvar till nästa långa sammanhängande ledighet. Ett år innan man får kasta av sig kläder utan att frysa.
Ska göra ett medicinbyte också som stressar och säkert ger sjuttiofemton biverkningar.

Samla tändved har börjat, och faktiskt har jag hittat några enstaka kantareller, som tur är. För hur ska jag överleva en höst utan svampplockning?

Idag känns det så här, och det är okej. Men nu ska jag rida, så förhoppningsvis kommer lite av positivismen fram därunderifrån.
//

Ha, trodde någon att jag flugit va?
Nej, jag har landat i euforin. Lyckoruset. Glädjen.
Red mina grabbar på *räcerbanan* i förrgår och framstegen vi gjort, trion & jag tillsammans kan nog mäta sig med att vinna högsta vinsten på Lotto. Glädjetårar. Allting bara satt.
Vågar knappt rida igen, för vill behålla den där känslan en stund till.

Hejdå juli och... näe, kan inte välkomna augusti, utan den bara kommer vare sig man vill eller inte. Drygt halvvägs in på semestern.

Idag har jag frusit h e l a dagen. Luften börjar lukta *skolstart* och jag får panik.
Ångesten, som inte syns kämpar jag med nästan varje dag. Ibland vore det så mycket enklare om
man kunde linda ett bandage runt huvudet.

Persedelvård har fått vara dagens mission. Även om vi inte visar upp oss offentligt så ska de väl ändå få vara lite stiliga? Boyzen.
Idag har de en ledig dag. Baldur ska få köra några veckor till, sen ska han få lite långsemester. Mogna. Smälta. Rökkvi någon månad till och Hrói lite längre. Allt enligt min plan som
jag följt tämligen väl det här året. Baldur har fått alla gångarter på plats utan mixning. Rökkvis tölt har börjat smälta in, men framförallt styrkan i de andra gångarterna. Har lärt mig på resan att det är jag som stressat upp honom i tölten, så nu när jag lärt mig, så har det börjat släppa för honom.
Hrói har fått träna kondis och nästa tillfälle ska han få passtränas lite. Han älskar det och blir både mjuk, avslappnad och glad!
Skriver dagbok efter varje ridpass vi gör:-)

Idag blir det första gången med grillat sedan eldningsförbud på egen tomt upphörde. Ska bli smarrigt och mannen säkert lite stolt att få ta på sig *brajjar-rollen* igen.
Dåså, det var en liten augusti update från mig!
//