Har haft en äkta rock’n roll - vecka på arbetsplatsen. En liten försmak inför sommarmånaderna. En liten påminnelse sådär, att man vet att man lever liksom.
Hästarna har haft en ofrivillig (påtvingad), i mattes planering inplanerad vila. Men nu är den veckan över och jag längtar att få jobba med dem igen.
De ska också snart få grannar. Tre nötkreatur. Söta så det förslår. Misstänker starkt att Rökkvi kommer se till att ha full koll på gänget<3

Våren har exploderat. Knopparna har börjat spricka och allting börjar skifta i olika nyanser av grönt. Våren är en härlig årstid (för mig).
Sinnet blir ljusare. Kroppen värker lite mindre. Att se hästarna kunna plocka lite med gräset samt att hundarna & katten kan gå in och ut som de vill i trädgården. Livskvalité för oss alla.

I veckan som gick så skulle min mamma ha fyllt 81 år. Det är nu mer än 20 år sedan hon somnade in för gott och saknaden är precis lika stor idag som
då, även om sorgen bleknat. Men det har också tagit mig nästan 20 år att bearbeta bitterheten att förlora båda sina föräldrar i ung ålder. Men idag väljer jag bort bitterheten.
Och jag hoppas att mamma är nöjd över att jag klarat mig genom livet (vilket var hennes största oro).

Nu börjar hundarna vakna till liv, så dags att ge dem lite uppmärksamhet. Sen ska mina tomatplantor få lite kärlek också. Det är första gången jag sått från frö. Frön som jag sparade från fjolårets supergoda tomater!
//

Påsk & sol verkar höra ihop. Kom ägget eller hönan först? Infaller påsken lagom till finvädret, eller är det finväder för att det är påsk?

Ska bespara den som läser att skriva om alla krämpor jag lider av just nu, men jag lyckades hursomhelst ta mig iväg på ridkurs igår. Vilket jag är evigt tacksam för idag. Rädslotårar, glädjetårar, lyckorustårar och framförallt styrketårar (nää inte alkoholhaltiga, utan bara helt vanliga tårar!)
Fick höra ett alldeles suveränt uttryck igår som jag tänker anamma så mycket det bara går:
FAKE IT TIL YOU MAKE IT!!!

Gårdagens sötaste går till Baldur.... som somnade i transporten på vägen hem.
Den här kursen har varit ett delmål i min utveckling med grabbarna. Några steg framåt, några tillbaka. Nu är det dags att planera och sätta upp nya mål.
Det handlar egentligen inte mest om hästarna, utan om min inställning, mitt avsaknade av självförtroende, mina styrkor och svagheter.

I eftermiddag blir det dejt med svärföräldrar och svägerska med familj. Längtar redan efter Janssons som alltid står högst upp på önskelistan i matväg.
Glad Påsk! Ut och insup D-vitaminer. Titta på naturen som vaknat till liv!
//

Har just gjort en tillbakablick på bloggen. Så kul att se att .... typ ingenting har hänt och allt är sig precis likt, haha. Kunde lika gärna bara kopiera inlägg;-P
Undrar om det är positivt eller bara tragiskt?
Skillnaden är att jag har en häst mindre samt att Rökkvi och jag tagit oss upp ur dikena. Det är stora framsteg. Vi är också mer på G och trimmade i år. Atli har sin SLO, men mår bra!
Snön har smält bort ungefär en vecka tidigare än förra året.
Ligger efter med kuvösstäd och persedelvård...

Vaknade upp till solsken och blå himmel. Som bäddat för en söndag med pass. Attans osis att mina grabbar inte fått plocka fram sin femte gångart än. Den som väntar på något gott...

Precis som alla andra 364 dagar så ska jag börja med en hundpromis.
//

Ska väl klara av åtminstone ett inlägg per månad, även om livet kan tänkas vara stiltje?
April. Vaknar upp till en dm blötsnö. Yay. Som jag längtat efter vinter igen. NOT! Tycker absolut att det räcker med bakslag i vädret nu. Strumporna åkte av i veckan som var. Idag åkte raggisarna på igen. Mina fötter gick in i en chock. Anafylaktisk sådan.
I övrigt är det precis som vanligt. Förkylningen lämnade mig förra helgen, för att istället hälsa på maken. Istället så gjorde Rökkvi ett mycket graciöst och snyggt lappkast i söndags. Hade nog fått en 10:a för den. Matten var tyvärr inte lika snabb i svängen, men avåkningen var ändå ganska stilren. Landade på en, inte spetsig, men ganska *toppig* sten. Hade faktiskt nån som vakade över mig, eftersom jag missade ryggraden med någon ynka centimeter. Att gå omkring som om man fått en stör uppkörd därbak är milt uttryckt.
Rökkvi blev skrämd...... av att se........ en annan häst! De? ni!! Det är min grabb det!! ;-P
För att jag ska känna att jag lever så slänger vi på en stressfraktur i foten också. Åldras med värdighet - up your ass... Eller hur var det nu? In MY ASS bokstavligt talat!
Det som inte dödar, härdar, säger man ju. Så uppe på hästryggen är jag ändå. Kurs om
två veckor och INGENTING kan stoppa mig!! Om nån så ska lasta både två hästar och en likkista!!

Det var mitt *händelselösa* april i ord!
//