Har haft en äkta rock’n roll - vecka på arbetsplatsen. En liten försmak inför sommarmånaderna. En liten påminnelse sådär, att man vet att man lever liksom.
Hästarna har haft en ofrivillig (påtvingad), i mattes planering inplanerad vila. Men nu är den veckan över och jag längtar att få jobba med dem igen.
De ska också snart få grannar. Tre nötkreatur. Söta så det förslår. Misstänker starkt att Rökkvi kommer se till att ha full koll på gänget<3

Våren har exploderat. Knopparna har börjat spricka och allting börjar skifta i olika nyanser av grönt. Våren är en härlig årstid (för mig).
Sinnet blir ljusare. Kroppen värker lite mindre. Att se hästarna kunna plocka lite med gräset samt att hundarna & katten kan gå in och ut som de vill i trädgården. Livskvalité för oss alla.

I veckan som gick så skulle min mamma ha fyllt 81 år. Det är nu mer än 20 år sedan hon somnade in för gott och saknaden är precis lika stor idag som
då, även om sorgen bleknat. Men det har också tagit mig nästan 20 år att bearbeta bitterheten att förlora båda sina föräldrar i ung ålder. Men idag väljer jag bort bitterheten.
Och jag hoppas att mamma är nöjd över att jag klarat mig genom livet (vilket var hennes största oro).

Nu börjar hundarna vakna till liv, så dags att ge dem lite uppmärksamhet. Sen ska mina tomatplantor få lite kärlek också. Det är första gången jag sått från frö. Frön som jag sparade från fjolårets supergoda tomater!
//