Direktlänk till inlägg 15 november 2020
Känner mig lite som en papegoja som fått lära sig att prata och bara kan en eller två meningar. Hösten. Denna årstid som jag ogillar mer än någonting annat. Det är grått, lerigt, tråkigt, än mer grått, fuktigt, burrigt, mörkt och lite mer grått.
Sen lite lera på det. Jag försöker vara utomhus så mycket det bara går under dygnets ljusa, ja eller dygnets mindre mörka timmar. Knaprar D-vitamin och tänder ljus. Men nej, det fungerar inte. Inte ett dugg. Sen så kör vi lite pandemi på det så är liksom hösten fullbordad i sin prakt.
Hör allt som oftast människor säga att de vill att det ska bli som vanligt igen. Som innan. Själv ställer jag mig frågan: Vill vi verkligen det? Jag vill tro att vi ska använda den här tiden och skapa en ny, annorlunda, hållbarare framtid. Det var kanske dags att stoppa hamsterhjulet. Få tid för eftertanke, att bli mera solidariska, bry oss om varandra och fundera på oss själva och vad vi vill, kan och önskar oss av framtiden.
Det jag saknar absolut allra mest i de här tiderna, är att få kramas. Krama om dem som betyder allra mest. Det är egentligen det enda som känns annorlunda för mig.
Jag har alltid, så länge jag kan minnas avskytt mörkret och varit otroligt väderkänslig. Konstigt egentligen att något jag verkligen inte kan påverka alls tar upp så stor del av mitt sinne och liv. Men trots min negativa inställning, så försöker jag ta tillvara på dagarna och göra det bästa utifrån omständigheterna. Så visst finns det en hel del positivism hos mig också, trots grått, mörker och lera.
Som det här! Det ger mig enorm glädje för en liten stund. För första gången kan jag se på en bild på mig själv och känna mig ganska nöjd. Att min sits förbättrats. Att jag är mer balanserad. Tro inte att det kommit gratis. Jag tränar på min liksidighet och min bålstyrka varje dag, i det mesta jag gör. Jag vill göra det så bra jag kan för hästarna, men samtidigt för att j a g ska hålla ihop denna krackelerande kropp så j a g kan fortsätta rida sålänge jag lever.
Nu ska tanten bädda ner sig. Med raggsockor och tyngdtäcke.
//
Vintern må vara vacker när snön gnistrar, solen skiner så man bländas av strålarna som reflekteras i det vita. På med knäortosen, fodrade underställsbyxor och raggsockor. Där gled knäskyddet ner och underställsbyxorna måste dras ner igen. På med täck...
Årets sista dag är här! Alltid med en klump i magen, då jag bävar inför fyrverkerier och smällare. Bränna upp pengar är inte min cup of tea... En pandemi till trots, där mycket har ställts på sin spets så är min önskan att vi ska lära oss något utav...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 | |||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 | |||
30 |
|||||||||
|