Blivit ett långt uppehåll för att jag haft annat för mig och inspirationen har varit som bortblåst! Ska försöka ta mig i kragen.
Vintern lyser med sin frånvaro och det känns som att vakna upp till en gräslig oktoberdag varje dag. Om någon vill ha lera, så har jag obegränsat förråd att dela med mig av.
Hundarna (läs: Atli) är överlycklig att få bada i sina diken.
Hästarna är igång för fullt. Rökkvi har sina vildhästdagar, men nu har jag slutat lägga energi på det. Kör omvänd psykologi och ignorerar honom helt de dagarna. Tycker kanske att han snabbare *kommer tillbaka*? När han är tillmötesgående är han en utmaning och fröjd att rida.
Baldur har mognat så till sinnet och vi har ökat på kraven jag ställer på honom. Så roligt med utvecklingen även om det ibland blir ett steg fram och två tillbaka. Rätt som det är hoppar vi fem steg framåt. Och är det någonting jag fått träna på den här vintern, så är det att rida och bibehålla hästarnas fokus trots att det blåser *Islandsvindar på tvären*.

Den här terminen pluggar jag 50% och jobbar 80%. Fick inte ihop livspusslet med heltid plugg, tyvärr. Så som det ser ut nu så blir min studietid en termin längre än planerat, men det får vara så. Förhoppningen är att jag ska kunna köra all VFU nästa termin istället.

Har hunnit med ett besök hos ortopeden också. Har gått med en ond fot sedan april-19 och hela tiden försökt förklara för all vårdpersonal att jag tror sesambenet är skadat. Mycket riktigt så är det så. Synd bara att det tagit 10 månader att få min teori bekräftad. Så nu väntar jag på DT och haltar vidare...

Tja, det var väl lite om vad som händer och sker. Förhoppningsvis kommer jag ha motivation att skriva lite oftare igen.

Tack & Hej Leverpastej
//