Två inlägg på samma dag hör inte till vanligheterna, men plötsligt händer det. Har haft en riktigt effektiv dag, men mest av allt har jag krigat mot mossa. Har inte gjort rent de här sedan vi flyttade hit, så det kanske var dags...

Missade att ta en före-bild, men de var i princip helgrönsvarta. Kriget är inte vunnet än, men en bra bit på väg!

Pinsamt att lille plupp bott hos mig sedan oktober, och först nu har upptäckt hans vita bakhov:-O Opps!:-) Då kan jag ju nästan kalla honom
skäck;-P
Idag har hästarna till stor del av dagen hängt i lösdriften. Insåg sen att det berodde på galna styngflugor. Har skrapat ben åtskilliga gånger idag, då flugorna hann lägga ägg mellan varje pusskalas. Tack och lov för min frisörkniv! Oslagbar att få bort äggen med!

Nu så är manikyr och nytt nagellack på plats. Lagom till kvällsdejten med Detective chief inspector Barnaby!!! <3

Igår öppnade sig himlen igen. Nästan 30mm fick vi under en ganska kort tid. Naturligtvis så kom
det precis när mina rundbalar skulle lastas av. TACK till er alla som roddade runt så de kom på,
hem och av lastbilen<3
Dagarna rullar på, just nu mest med att hela tiden vara ett steg före åskan. Luften är fuktig. Känns som att sitta i en bastu på avsvalning. Knotten har vaknat till liv. Men så också grässtråna. De tar igen förlorad tid. Dock faller det gula löv, som en liten påminnelse om vart vi är på väg. Hela min kropp skriker *- Inte än!!!!! Jag är inte redo!!*

Jag ogillar att vara med på bild. Men jag tränar på acceptansen. Syns i vilken ordning de reds, då kläder minskade för varje häst.

Bombardier415 har slutat flyga över här. Saknar dem nästan litegrann. De blev liksom
klockan när det var dags att starta dagen och likaså när man fick ta kväll. Jag får helt enkelt ta eget beslut om när dagen ska sparkas igång. Det får man göra när man har semester.
Bara åskan som bestämmer nu.
//

Igår kom ä n t l i g e n regnet. Kunde nästan se med blotta ögat hur gräset ändrade nyans, från gult till ljusgrönt. 31 mm kom igår, får se hur mycket som trillar ner idag.
Lider med äldsta hunden som är vansinnigt åskrädd. Igår hade han flytt över staketet och jag hittade honom sedmera tryckandes i diket vid riksvägen. Blev många timmars bilåkande, då han kan slappna av där, dvs hör inte åskan.
Jag hann rida igenom grabbarna på förmiddagen!! Det var ren lycka och de hade verkligen vilat sig i form. Alla tre! Positiva och glada!!! Även Mr.Vildhäst
Han har haft en sån där period igen där han bara bestämmer sig för *Näpp, låt mig vara*. Han är otroligt signalkänslig och jag har inte hittat alla knappar än, även om vi kommit jättelångt med tilliten. Det är liksom på hans villkor i hagen och jag får anpassa mig. Slutar oftast med att jag får sätta mig ner. Liksom visa att jag ger upp. Är ofarlig där jag sitter. Då väljer han 9,5:10 gånger att komma fram. Det får vara så. Nu. Det är okej. Att skapa en konflikt skulle få motsatt effekt. När han väl kommit fram blir han helt annorlunda och då köper han det j a g ber om. Så vi får fortsätta vårt ge och tagande. <3

Jag har sprungit mina första kilometrar den här veckan sedan knäskadan den 25 januari. Ledbandet känns helt klart stabilt sålänge inga sidvärtes rörelser utförs. Däremot känns det som att ha ett helt grustag i knäleden. Misstänker starkt att artos är på g efter ödemet. Trist. Lite som
att skenbenet tränger upp genom lårbenet. Men jag är nöjd ändå eftersom knäet ändå fungerar so far!:-) Jag är faktiskt jätteduktig på att utöva mina sjukgymnastikövningar och ridningen stärker musklerna. Tror dock att jag får vänta några dagar till innan jag provar på springningen igen.

Första semesterveckan lider mot sitt slut och vecka nummer två ska inledas.
Först blir det brunch i stugun och så får vi se vad dagen erbjuder.
//

Som vanligt så har jag skrivit ett inlägg som bara *poof* försvinner. Blir så trött.
Började ialla fall min dag ungefär samtidigt som Bombardier 415 började sin.
Känns lite som:
*En dag som idag åkte Marco Polo till Kina. Vad ska du göra idag?*

Vi slår på tv:n och förundras över all denna misär. Är det verkligen det enda som lockar tittare? Nyheterna visar bara jämmer & elände, övriga kanaler visar diverse på liv och död, mördare hit och dit, otrohetsaffärer, bråk, flygplansolyckor -you name it. Känns som
värsta hjärntvättningen på en tämligen låg nivå.
Så yes, jag stänger av tv:n och bestämmer mig för att hålla mig utanför världen den här semestern. I 25 dagar till kan jag få lalla runt i min egna bubbla och lägga energin på sånt jag mår bra av. Lite egoistiskt kanske, men är det fult att vara det? Ibland?

Semester dag tre har precis börjat. Vädret levererar, även om jag faktiskt längtar till helgens regn. Första dagarna har bestått i hö, hö, hö, hö och lite mer hö, så även idag. Oj, så rik jag känner mig för varje strå som tas tillvara.
Mina målade semesternaglar är ett minne blott...Men vad gör väl det när djuren får mat.

Nyss passerade ett av de de italienska vattenbombplanen - som de gör varje dag både morgon och kväll. Det betyder liksom att det är dags att köra igång dagen.
Getingarna har också vaknat;-\. Känns lite som de konspirerar mot mig. Där jag är, är de!!

Imorgon blir det liten utflykt med våra fina vänner, fam. Goms!! Det ser vi fram emot!!<3

Fyra veckor! Fyra HELA veckor! En hel månad ska jag ha semester. Känns overkligt. Känns konstigt.
Ännu har inte riktigt känslan och feelingen slagit till, men jag tror den kommer...

Det var med en tår i ögat igår jag tog beslutet att avstå min ridkursplats i helgen. Sett fram emot den hela våren. Men jag som brukar ha avsaknad av sunt tänk, kände att det inte skulle vara rättvist mot nån av hästarna. Värmen går hårt åt alla och jag kände att jag inte alls kunnat förbereda dem som önskat. Dessutom har min transport alldeles för dålig ventilation i värmen som råder. Rökkvi har dessutom inte riktigt kommit över  ”jordgetingtraumat” och verkar tro att bromsar är getingar. Dessutom är jag inte heller *redo för ett misslyckande*, för självklart har jag allt som
oftast lite för höga förväntningar...
Jag och grabbarna får helt enkelt bryta ihop och komma igen vid ett annat tillfälle.

Den här veckan har bjudit på jobb, valpgos, ridning, sommar med Ernst-premiär, trötthet, fika och en hel del annat. Det enda som varit stabilt är vädret!:-) Är ganska säker på att många med kroppsvärk av olika anledningar, håller med mig när jag säger att vädret är fantastiskt för oss. Dessutom är hästmaten säkrad för vintern. Det är ett stort orosmoln som legat över mig som
nu kan blåsa åt fanders!!!:-)
Har dessutom bara fyra arbetsdagar kvar till
S E M E S T E R!!!
Jag ska ha fyra veckor!!! Första gången i en livshistoria tror jag, som jag ska ha fyra veckor sammanhängade. Så har vi inte haft ordentligt med regn på hela sommaren - så vet ni när det kommer;-P Om en vecka antagligen!!

Igår bestämde jag att Rökkvi & jag ska lägga tölten på hyllan för ett tag. Han har lite prestationsångest i den gångarten och antagligen inte ?stark? nog... Så igårkväll skulle vi utesluta tölt helt och hållet. Jaha, men då minsann... Då var det i princip den enda gångart han ville använda. Efteråt så tänker jag då att det är hos mig polletten ligger. När jag släpper ?kravet? på tölt.... Tänk vad man lär sig och blir medveten om sina egna brister....
Jag har absolut inte varit redo för ?unghästar? tidigare... Men jisses så skoj det är och vilken utveckling j a g får gå igenom tillsammans med dem. Det bästa jag gjort!!!!<3

Hundpromisen avklarad innan gasset kommer. Så nu ska jag ta mig lite frukost på altanen och insupa lördagsfeeling!!
//

De finns som är födda med silversked i munnen och så finns det de som föddes med en avbruten sked - som får gå igenom allt skit och misär som finns i världen. Och så finns jag. Min sked var nog en gaffel egentligen. Kan inte säga om jag bara har otur eller om det konstant är klantighet?
Bjuder så gärna på en fulbild efter att vi red igenom ett jordgetingbo igår...
Botox är överskattat när det finns ekologiska varianter;-P

Är galet imponerad av Rökkvi som jag i samma sekund som jag blev stungen exploderade. Hann tänka att det här går aldrig bra! Men jag kastade mig av, fick iväg honom och mig själv från surret snabbt som ögat. Han lugnande sig på studs!! Tror det beror på att vi hade F med prinsessan Samba med oss, som tog det hela med ett fantastiskt lugn.
Tror vi är asbäst på att miljöträna våra (ung)hästar!!!
Nåväl, lite smått traumatiserad är jag, men allting gick bra!!:-)
En enorm cred till både 1177 och Jourmottagningen här i stan som agerade snabbt och med ett superbemötande den här gången!<3
Som tur är, är jag inte allergisk mot dessa djur. Dock har jag senaste åren utvecklat en viss överkänslighet och när tungan började svullna och sticka så var det liksom läge att besöka ovan nämnda instans.
Allting gott - slutet gott!
Rökkvi fick några sting på ben och skap, men tog det hela med ro och fick lite salva, pussar, tröst och beröm!
Det var liksom min halva helg i ett nötskal.
//