Ska väl hinna med ett till inlägg innan maj är slut. Vädret är omväxlande och just idag var väl inte världens roligaste hundpromis (regn, åter regn och lite mer regn). Men bra för grödorna och min sporadiska insådd av Pegaus13.
Svackan med Rökkvi var djup, men tydligen övergående. Behövde bara förtydliga om
att om han tänker vara envis, så kommer matten vara lite envisare. Nu är vi på banan igen och igår första jobbpasset med boots och jösses vad han levererade. Blev glädjetårar och en exta liten morot!<3 Vilken skillnad när jag fokuserar på mina händer!!! Hm, rida med handbojor kanske vore en idé? ;-P Nej, jag har inte hunnit göra en konsekvensanalys på det! ;-P

När jag red Baldur (som alltid levererar!) kom
det upp en mc-åkare i röven på oss. Hörde den inte för blåst och tölt. Han körde absolut inte fort så det ska jag inte beskylla honom för. Men upp i röven skulle han. Han hade garanterat noterat att vi inte hörde honom. Så när vi väl upptäckte den blev Valpen skrämd och drog iväg en bit. Fick stopp på honom så jag kunde hoppa av och vända oss mot mc-åkaren. Tror ni tvåhjulingen stannade? Nädå... han fortsatte hela tiden framåt i röven på oss. Tror jag skrek så högt åt honom att hela byn hörde och mina stämband slog knut på sig själva.
Nåväl, nu gick allting gick bra och vi kunde släppa negativiteten och fortsätta där vi blev avbrutna.
Dessutom hann jag klippa gräset innan regnet!!!
Yay!! Även *räcerbanan* fick sig en omgång.

Sen har vi ju evighetshistorien *foten*. Är nu inne på vecka 8 och ingen förbättring över huvudtaget. Blir både frustrerad och less, men proffs på att bita ihop även om jag bara skulle vilja slänga upp foten i högläge och grina en vecka, eller två.
Jag har ändå slitet i över ett år med liksidigheten (efter knäskadan), som nu känns uppgivet bortkastat.
Nog om detta.
Idag ska svärmor firas, även om jag tycker mammor kan få firas och hyllas varje dag. Saknar inte min egna mamma mer idag än igår, men är ändå enormt tacksam över att ha en fantastisk svärmor!<3
//

Här har det eldats i kaminen varje dag, då vårvärmen liksom kom av sig. Inget undantag idag.

Jag har haft en riktig hästdipp. Hästdepp. Till och med så att jag funderat på att lägga ner hästeriet.
Har ju haft en uppåtgående spiral under lång tid och absolut haft i bakhuvudet att bakslag kommer. Dock hade jag väl räknat att bakslaget skulle bestå i tappade gångarter eller nåt liknande.
Men Rökkvi har bokstavligt talat sparkat bakut. En dag backade vi i ca 1,5 km. Stegrat sig, sparkat bakut och bockat sig. Så till den grad att min rädsla dök upp som gubben i lådan.
Och där nånstans försvann mitt självförtroende och tankarna på att jag kanske inte är så bra som jag någonstans velat tro.

Men så..... efter lite pepp (Tack!!) och skakiga ben så har jag under helgen som gått tagit dusten. Verkligen försökt lägga rädslan åt sidan. Att det inte är okej att ”skrämma” den som göder en. Igår varade konflikten i ca 20 minuter. Idag 1 minut. Sen bjöd han på den bästa tölten hitintills!
Så nu är jag lite försiktigt positiv igen.
Tilläggas att det säkert varit mycket för mina slynglar. Nya grannar (nötkreaturen) och fibergrävning i hela byn. Ni vet väl om att s t o r a kabeltrummor äter hästar. Levande!!

Ingen kan ju säga att vi inte har omväxlande väder..Igår snö och rusk. Idag sol och liiiite varmare.

Igår:

Idag:

En dag helt i min smak, med alla mina grabbar.