Vardagen är tillbaka (även om det just råkar vara lördag idag). Rockar återigen i pyjamasen och somnar innan barnprogrammen slutat. Har påbörjat första uppsatsen till skolan, och kliar mitt hår och undrar *hur ska det här gå?*.
Handen har börjat få huden tillbaka och på måndag blir det ny undersökning för fingrarna.
Vovvarna mår förhållandevis bra igen och Rökkvi, den där Rökkvi. Min Rökkvi, börjar sakteliga återgå till sitt vanliga jag igen. Baldur är trött. Han har haft ett intensivt år utan någon direkt vila. Rejäl pälssättning. Men mörkrets ankomst går fort nu och lagom till älgjakten ska han få en lite längre, mycket välförtjänt vila. Vi hade får första passläggning i onsdags. Den var egentligen inte planerad. Vi galopperade en längre sträcka och jag tänkte mest, att vi testar. Han lade sig i pass som den mest naturliga saken i världen så då drev jag på. Hur underbart som helst. Min underbara lilla valp!<3

Förra helgen var vi i Dalhalla, men den här
helgen ska bara spenderas hemma. Även om lite av sommarvärmen ska komma tillbaka, så är det dags att börja förbereda för nedstängning. Första frostnatten ligger nog inte långt borta.
Så ska jag andas....
//

Så är vi i mitten av sista sommarmånaden. Luften är redan höstig och raggsockorna har åkt fram.
Min vildhäst är fortfarande en vildhäst. Har spenderat timmar i hästhagen varje dag, men har slutat med att fått lina in honom. Släppt honom direkt, med samma resultat. Vildhäst. Hela han skakar och spänd som en fiolsträng när jag närmar mig honom. Tillbaka på ruta ett. Det var länge sedan sist. På kursen i våras. Och nu efter sista kursen. Beror det på just kursandet? Beror det på att det sammanfallit med både pälsfällning/pälssättning? Beror det på min handske på bandagerad hand? Eller är det så enkelt att han avskyr mig? För oavsett varför, så är det just mig han vill fly ifrån. Frågorna hopar sig och mitt sjävförtroende angående hästeri är i botten.
Så fort grimman kommer på så är han sitt vanliga jag och älskar kel och mys. Men inte annars.
Om det fört något positivt med sig? Jo tack, att träna på mitt annars oerhört korta tålamod.
Men som sagt, just nu är självförtroendet som bortblåst. Och med det kommer tankarna på att lägga ner det där med hästar. Den ena negativa tanken föder den andra...
Baldur, den lilla valpen. Som börjar bli vuxen. Han undrar istället varför han inte får krypa upp i mitt knä... Snacka om totala motsatser.
Hundarna... Atli ont i klor, Bangsi ont i nacken och Krakki öroninflammation. Man skulle enkelt kunna säga att det inte går sådär jättebra just nu. Lite kontrast till alla solskenshistorier liksom.

Men...tålamod - det har jag skaffat mig!!
//

Och vips så bidde det augusti.
Blir som vanligt sällan som man tänkt sig. Min semestervecka var slut och jag skulle infinna mig i pyjamasen igen. Tyvärr satte en liten händelse det ur spel och jag sitter med en bandagerad vänsterhand som konstant känns som
om jag grillar den på en pinne över öppen eld.
Mest förundras jag över att en djursjukvårdare kan lägga ett bandage på ett djur som kan sitta i veckor, medans mitt omlagda förband på handen suttit i knappa timmen innan det lossnat.

En ridkurs för bästa Haffi med bästa gänget hann jag med. Fick så många bra träningstips. Inte bara ridningen och vidarearbetet med hästarna, utan också med den mentala biten.
Nu vill jag ju bara läka ihop så jag kan påbörja arbetet!!! Hästarna gick från att vara ovärdeliga, till gratis... men är nu tillbaka på förmögenhetskontot igen. Typ. Förutom vildhästen... som
är rädd för mitt bandage;-P

Vädret har varit ömsom sol, lite regn, åska, varmt och kallt.
Och jodå, jag klättrar på väggarna... och tar alldeles för många tupplurer. Kan ju inte ens sticka raggsockor och då är den f_n illa!!

Idag rastade dock hussen mig och servade med grillat<3