Här har det eldats i kaminen varje dag, då vårvärmen liksom kom av sig. Inget undantag idag.

Jag har haft en riktig hästdipp. Hästdepp. Till och med så att jag funderat på att lägga ner hästeriet.
Har ju haft en uppåtgående spiral under lång tid och absolut haft i bakhuvudet att bakslag kommer. Dock hade jag väl räknat att bakslaget skulle bestå i tappade gångarter eller nåt liknande.
Men Rökkvi har bokstavligt talat sparkat bakut. En dag backade vi i ca 1,5 km. Stegrat sig, sparkat bakut och bockat sig. Så till den grad att min rädsla dök upp som gubben i lådan.
Och där nånstans försvann mitt självförtroende och tankarna på att jag kanske inte är så bra som jag någonstans velat tro.

Men så..... efter lite pepp (Tack!!) och skakiga ben så har jag under helgen som gått tagit dusten. Verkligen försökt lägga rädslan åt sidan. Att det inte är okej att ”skrämma” den som göder en. Igår varade konflikten i ca 20 minuter. Idag 1 minut. Sen bjöd han på den bästa tölten hitintills!
Så nu är jag lite försiktigt positiv igen.
Tilläggas att det säkert varit mycket för mina slynglar. Nya grannar (nötkreaturen) och fibergrävning i hela byn. Ni vet väl om att s t o r a kabeltrummor äter hästar. Levande!!