Måste ha varit sommar/tidig höst 2004. Min tidigare kärlek Fjalar stod skadad och skulle få springa mot de gröna ängarna. Alla tyckte jag skulle passa så bra ihop med Dròmi. Sjäv tyckte jag att han var ful. F.U.L...FUUUUL Men jag lät väl mig övertalas att gå en kurs med honom för Helene Blom ( där jag var inackorderad). Efter kursen så var han väl inte fullt lika ful... Men fortfarande ful.
Men..... Så blev Dròmi min.
Han ville ogärna lämna gården när jag ville ut och rida. Hade vi sällskap blev han så het att jag ibland hoppade av. Red ytterligare kurs för J.Häggberg, där han "drog" med mig i paddocken. Varv efter varv efter varv. Men jag satt kvar!!! Jävlar vilken seger det var. Samtidigt som självförtroendet nådde botten.
Sen... Vände det!
Dròmi var inte längre ful i mina ögon. Han blev en ståtlig individ som alltid var mig till lags. Det snällaste som går på fyra hovar. Fortfarande het - men aldrig elak!
Nu har min ståtliga springare uppnått den aktningsvärda åldern 16! Då försäkringsbolaget inte längre tycker han är värd sin vikt i guld. För mig är han dock alla guldtackor som finns i världen!!! Vi har fortfarande "moments" där jag upptäcker nya härliga sidor hos honom. Vi utveckas fortfarande - tillsammans. Vi har kul ihop!! Jag LITAR på honom och framförallt - han LITAR på mig!!! Om någon skulle be mig dra igång en motorsåg medans jag sitter på hans rygg, skulle jag säga - ok, vi kör!!!
Det är inte ens ett år sedan vi plockade fram den femte gångarten hos honom. Den sitter inte där än, men den finns och den kommer fram mer och mer. När detta händer går mitt leende från öra till öra och jag sitter på ryggen och skriker "- pass, pass, pass, pass" som ett litet barn som får sin högsta önskan uppfylld!
Ok, han är inte den flottaste tävlingshästen - men - han är MIN, han har ett hjärta av guld och han har gett mig mer än jag trodde en häst kunde ge. I återgäld hoppas jag att jag ger honom ett gott liv där han får vara häst och där jag gör allt i min makt för att tillgodose hans behov.
Dròmi är min prins. Min guldsnopp. Min andra halva. Och NEJ - han kommer ALDRIG att vara till salu!!!<3

Borde, måste, bör, ska........ Sen!!! Istället har jag efter hundpromenader och hästompyssling legat i fosterställning, under filten i soffan större delen av dagen. Det är en sån där väderomslagsdag då fibron verkligen gör sig påmind i kroppen. Men nu är det brasa i kaminen, så snart borde jag väl bli lite varm och då ska snabeldraken åka fram. Imorse vaknade jag halv sju, utav att lille svarta lånevovven lade en juste hårbollskorvspya bredvid mig i sängen... Hans sätt att tacka mig för den här veckan?!;-P
Hussen har åkt iväg och handlat kvällsmat. Får se vad han tänkt kocka till...
//