Ibland bara måste jag ha gjort något bra också?!:-O Klarade mig utan regn under ridningen.
Innan jag tänkt rida så slår det mig hur jäv... trött jag är. Men när jag sitter där på ryggen och hästarna går från klarhet till klarhet, den glädjen jag känner då kan inte köpas för alla pengar i världen. Hrói gör enorma framsteg och Drómi har bara blivit så otroligt lyhörd!! Underbart att ha full fokus på varje steg de tar. Hjärnan får sig ett litet välbehövligt avbrott och man blir ett med djuret och naturen.
Det är bara det där med ätandet också som jag ska ta itu med:-/ Från att ha hatat mat, till att älska mat, till att nu mat ickeexisterar...Jaja, det är en dag imorgon också - kan väl äta då?!;-P
Nu ska jag suga på ridningskaramellen - räcker gott och väl!!<3