Efter en slitsam vecka, lite halsont och snorig så tar jag mig en välförtjänt slömorgon tillsammans med vännerna "kaffe & cigg".
Har nog sagt det förr, men att välja yrket jag har är inte ett jobb, utan ett kall och en livsstil som ger många skratt, men också slitsamt både fysiskt och psykiskt. Man går igenom varje ord man sagt till varenda orolig husse eller matte. Sa jag rätt? Gjorde jag rätt? Var jag tillräckligt empatisk? Blev avskedet så fint som jag önskade?
Det är sånt jag "roar" mig med på en lördagsmorgon, samtidigt som jag plöjer sida efter sida på Jordbruksverkets hemsida;-D

Sen tillbaka till nuet.. Kaffet.

På hundrastningen igårmorse, satte jag nästan kaffet i vrångstrupen (OM jag hade haft kaffet med mig vill säga).
Mitt uppe i promenaden dyker det upp en kärlekskrank nyvaken och lite ilsk grävling som stannar till. Fräser, gapar och ser allmänt störd ut på sin morgonjakt. Som tur är har jag inga jakthundar och de blir minst lika paffa som jag. Hinner koppla upp dem och vi funderar på vad grävlingen önskar. Så vi vänder om och låter den fortsätta vad den nu höll på med. Min morgontrötthet försvann ganska fort.
Messar maken och skriver om händelsen, när jag inser att det är första april och blir tvungen att förklara att det INTE var ett aprilskämt!
De är suspekta de där grävlingarna, men samtidigt ganska vackra, på ett annorlunda vis.

Nu är det dags att väcka katten som intagit magplatsen och förklara att matten måste ut på promenad - vare sig hon vill eller inte.
Men först några Alvedon och kanske, kanske en liten slurk java till:-)