Om någon ledsnar på mitt eviga djurskrivande så kan man ju bara låta bli att läsa;-)
Men jag har verkligen sista tiden rannsakat mig själv. Analyserat, filosoferat, funderat, tänkt...
Inget sätt eller rätt eller fel, utan man får helt enkelt förlita sig på det som känns bra just för en själv och den där magkänslan.
Mina hästar är inte bara min hobby, utan också enormt älskade familjemedlemmar. Jag vill inte härska över dem, utan jag vill att vi ska ha ömsesidig respekt för varandra. De ska förstå mig, jag vill förstå dem.
Det är där jag står idag. Jag klappar mig faktiskt en extra gång på axeln - därför att jag vågar stå för att jag sista året har utvecklats och blivit en lite bättre ryttare. En bättre människa till och med. Är det min förtjänst? Nä, faktiskt inte ett dugg. Det är hästarnas förtjänst.
De har tydligt talat om för mig om att de gör det jag ber om, om JAG är tydlig med att förmedla det jag vill! Det är ju en självklarhet egentligen, men först nu jag tänker på det medvetet. Varje steg vi tar. Varje framsteg vi gör. Tillsammans.
Jag är fullt införstådd med att det i min takt kommer att ta lång tid innan vi når de där målen jag satt upp. Men vad gör det om hundra år? Att vi gör resan ihop, grabsen & jag är ändå det viktigaste. Vi knyter våra band inte bara i ridningen, utan varje stund vi tillbringar tillsammans om så jag bara sitter på en sten i hagen.
Mina djur, inte bara hästarna, ger mig en sån glädje. Energi. Lugn. Tacksamhet.
<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vintern må vara vacker när snön gnistrar, solen skiner så man bländas av strålarna som reflekteras i det vita. På med knäortosen, fodrade underställsbyxor och raggsockor. Där gled knäskyddet ner och underställsbyxorna måste dras ner igen. På med täck...

Trodde ALDRIG att jag skulle säga det, men efter den längsta hösten någonsin så är jag så GALET GLAD i snön som fallit ner!! Det blev så ljust och olerigt! Minusgraderna är inte lika trevliga för en sargad kropp, men man får ta det onda med det goda ...

Déjá vu! Men årets första dag börjar precis på samma sätt varje år. Med att vara ilsk och bitsk. Politikerna kan swisha ihop en Pandemilag på några månader, men att förbjuda allt vad pyroteknik heter är tydligen förbannat svårt! Det är ju bara att i...

Årets sista dag är här! Alltid med en klump i magen, då jag bävar inför fyrverkerier och smällare. Bränna upp pengar är inte min cup of tea... En pandemi till trots, där mycket har ställts på sin spets så är min önskan att vi ska lära oss något utav...

Dagarns rusar på lite för fort nu tycker jag. Det är ömsom regn ömsom snö och så lite blåst och is däremellan. Måste dela med mig av en händelse med Rökkvi dagen innan julafton. Den där hästen som är livrädd om jag har fel sorts handskar på mig ut i ...