Jag beklagade mig ju lite över den beska måndagen. Tisdagen blev inte bättre till en början. Behöver bara säga - magsjuk hund. Ingen sömn och hänga tvätt och bada hund klockan två på natten kändes sisådär.
MEN:
Jag är är enormt glad över att mina kollegor släppte hem mig tidigare, så jag kunde påbörja projektet *sanera hemmet* *sanera hund*.
Inget ont som inte har något gott med sig.
Idag ska tvättmaskinen få en välbehövlig semesterdag.
Livet med djur är inte bara glamour.

När kvällen kom och kroppen skrek åt mig att det räcker. Då jag helst bara ville krypa ner i sängen och dra det nytvättade täcket över huvudet, bestämde jag mig för att slå på reservbatteriet och jobba med hästarna på en varsin sväng.
Galet nöjd efteråt. Både pojkarna & jag.
Kvällen avslutades med en fika med härliga människor.

Så det som började som en mardröm slutade ändå över förväntan väl!

Kvällsaktiviteterna att få pyssla om allt som grönskar, bara mulmysa, tula med katten medans solen fortfarande lyser. Barfota. Åh vad jag tycker om.
Annars har det varit måndag. Ordet måndag smakar inte gott i munnen. Beskt! Måndag är att putta igång ekorrhjulet. Men när jag öppnar ögonen nästa gång är det förhoppningsvis tisdag. Tisdag är lite sötare. Lite ljusare.

Tareq Taylor?s krämiga kycklinggratäng
(inte så krämig men mycket god ändå och kommer absolut att tillagas igen)

Morgontemperaturen halverades från gårdagens. Till djurens glädje, till min mindre glädje.

Tar för givet att de flesta sett videosnutten på björnarna som rockar loss ohämmat till fyrverkeriets alla färger och Eurythmics *Sweet dreams*?
Så jobbar mitt huvud. Dag som natt. Om allt och ingenting.
Kommer på mig själv på hundpromenaden varför jag aldrig hittar något fyrklöver. Jag tittar uppåt. Funderar på varför jag älskar skogen. Tystnaden. Hör bara hundarna som sliter åt sig ett grässtrå och smaskar på. Ett ljud jag förövrigt avskyr. Gökens morgonhoande.
Ägnar en tanke åt pappa. Att jag går i hans fotspår. Att det är i naturen ångesten håller sig på behörigt avstånd. Att jag numera törs bege mig ut. Att jag kan hantera tankarna på rädslan efter medvetandeförlusten. Tacksamheten.
Att jag stannade upp och tog ett foto av hundarna på min oas. Den plats som Drómi & jag hade tillsammans. Där vi ofta stannade till och bara andades.

Hur man omedvetet förändras ju äldre man blir. Att inte behöva söka bekräftelse någon annanstans än hos sig själv.
Och att jag i allt det här någongång kommer våga mig ut på en tävlingsbana med hästarna. Det är ett långsiktig mål. Är inte där än. Mentalt.
Min dröm att en gång i livet få rida en lektion för Reynir. Därför hans ord ligger så nära mina tankar. Om den där glädjen.

Att jag idag väljer att tänka positiva tankar. Att sudda ut det negativa. Det som tar min energi. Att inte kunna förändra historia. Det som varit.

Sen tillbaka i nuet. Om veden som ska tas om hand. Om gräset som måste klippas. Hunden som
ska badas och det där brevet jag vill skriva.
//

Sagt det förr - jag är sååååå bra på att vara ledig!
Riktigt bra varsitt ridpass med pojkarna. De utvecklas. Jag utvecklas. Vi växer! Och jag är stolt. Ödmjukt. Men stolt.

Hundarna har varit belåtna. Katten har jagat. Solat. Vilat. Och mannen är frisk igen och varit i luften.
Så helt enkelt - en BRA dag!!

Miiii lajk!! Det HÄR är MIN årstid! Kroppen mår så mycket bättre. Själen är ljusare. Jodå, jag skulle absolut kunna tänka mig det här vädret 365 dagar om året! Det är som att livet kommer tillbaka efter en mörk och kall vinter. Då jag går runt som en evig Michellingubbe, men ändå fryser. Hela vägen in i benmärgen.
I tisdags hade vi gummibröllopsdag. Jag vabbade.... eller snarare vammade. Vård av sjuk make. Trodde först att det var magsjuka som
härjade i vårt hus. Men efter läkarbesök konstaterades kristallsjukan. Vi får ta raincheck
på bröllopsdag. Vi är ju trots allt gifta alla de andra 364 dagarna på året också<3

Har hittat en fysioterapisida som visar hur man kan tejpa min skada i foten. Det var inte rocket science, men väl ett plockepinn av diverse tejpremsor. Vackert blev det inte, men tror tamigsjutton att det lindrade värken!! Men med tanke på att jag har 3 hundar och 1 katt, så ser snart *tejpskon* ut som en yllesocka!:-P
Men bara det funkar så är jag gladast i världen!!
(fraktur på sesamben sen 9 veckor tillbaka)

Uppdatering: Efter en hundpromis kan jag konstatera att det blev en avsevärd skillnad i smärta.
Men att tro att jag ska kunna börja springa igen den här säsongen känns än sålänge väldigt långt borta.

Sist men inte minst. Uppdatering av min älskade SLO-vovve. Idag har han varit helt kortisonfri i en vecka! Alla klor på bakbenen har vuxit ut igen och är så fina de kan vara. Inte helt normala, men inte långt ifrån. Har kunnat klippa dem vid några tillfällen utan att han visat smärta. Han har en klo
på vardera framben som är fulare. Inget pågående skov, utan mer på väg att flika sönder. Utväxten från klofalsen ser okej ut. Så just nu är det bara mängder med fettsyror och Biotin som han knaprar. Glad & pigg!!

Nu ska jag göra som en kär vän till mig sa.
Sitta & tänka på Sverige hela dagen!;-)
#Nationaldagen

Ska minsann hinna med ett inlägg innan första dagen på första sommarmånaden är slut.
Trots avsaknad av värme, tämligen grått och regnigt så har dagen levererat. Hästarna skötte sig med väl godkänt under dagens pass (även om hussen var den som kunde lura fram vildhästen till sist) Vad jag önskar att jag kunde komma innanför pannbenet på Rökkvi. Vad som försigår därinne. Han är lite som en innekatt. Märker av den minsta lilla förändring. Men när vi jobbar är han som
en schäfer. Älskar att arbeta!!
Baldur......aka Valpen. Ja han är definitivt mer som
en beardisunghund! Bara glad. Jämt. Och överallt. Samtidigt.

Sen blev det en familjetur på Ljungåsen och avslutade med en fika hos svärisarna<3

Vet ni? Jag vet. Nu är det officiellt!

Jag ska bli student!! Är så sjukt glad!
Jag har blivit antagen till yrkeslärarprogrammet djurvård/djursjukvård!
Det är något som funnits med på min bucket list sen länge tillbaka, så ja. Jag är faktiskt sådär glad som ett litet barn på julafton. Hoppade jämfota och väckte mannen när jag fick beskedet.

Har också fått operera bort en nybildning jag hagt på läppen under flera år och som sista året växt lite. Har väntat länge på att få ta bort den och har bollats runt i sjukvården. Men nu är den borta och snart också stygnen och fläskläppen. Kan erkänna att det i n t e var gott att dricka morgonkaffet med sugrör!

Ikväll går jag och lägger mig, nöjd. Tacksam. Och ganska stolt.
//