"En gång i tiden hade jag en sambo som sa till mig att jag skulle sluta som en ensam patetisk människa, sittandes där utan vänner, utan partner, med mina hundar..." (Behöver jag tala om att det är en fd sambo?)
Nu förundras många hur jag orkar med dessa tre ludna träskmonster. Vaddå? Det finns de som har både fyra, sju, elva och femton. Jag har tre.
De ger mig glädje, ovillkorlig kärlek, många skratt (och gråa hårstrån). Men framför allt så är det ju mitt intresse! Det finns nog massor med människor som inte har några intressen? Jag kommer ut i ur och skur. Sammanlagt promenerar jag mer än milen om dan. Jag lär mig att ha tålamod.
Jag slipper varannan vecka och vårdnadstvister...De går att lämna ensamma och man får använda sig av "brandsläckning" utan att bli anmäld för aga.
Sen jag var 4 år har djuren varit den största delen av mitt liv, så det är väl inte så konstigt att jag står ut med mina troll.
Men du - kommer jag på en tillställning så gör det mig ingenting om vi skippar djursnacket ett tag;-)
Tiden får utvisa hur jag slutar mina dagar. Om min fd hade rätt eller fel. Oavsett så har jag varit dedikerad mitt intresse och gjort vad jag velat. Det är inte alla förunnat!
//