Nu var det ett tag sedan. Den ena dagen är den andra lik så numera hittar jag sällan inspirationen. Att det är sjuttiofemton nyanser av grått ute gör saken inte ett dugg bättre. Min kropp ogillar också det här vädret och värken blir betydligt mer påtaglig. Känner mig lite som en trasig tumstock. Tur att jag har alla djuren säger jag bara. Som håller igång mig. Smörjer upp de gnisslande gångjärnen!:-)

Baldur har blivit trött, det känns tydligt. Sånär som på vila hela september så har han jobbat på finfint i ett år. Låter honom få vila nu. Kommer säkert att märkas tydligt när han är nyfiken och redo igen.
Hròi har pga sin dåliga mage fått en betydligt längre vila, men han däremot bara skriker att få jobba. Kommer i full karriär och rusar under grinden när jag tar någon annan för arbete. Rökkvi är också positivt inställd till arbete. Han har haft en liten trotsperiod där han ogillar att det ställts krav, men tycker att det släppt och vi har hittat ett bra ge-och-ta-läge. Ibland kan jag nerslås lite av att det inte går så fort med utvecklingen och var vi borde hamnat. Samtidigt så är mina hästar också mina livskamrater, så att bygga en långsiktig relation och ett förtroende är så viktigt för mig. De ska känna mig utan och innan. Lita på mig till 110%. Gör de det, så får jag massor tillbaka.

Nu ska vovvarna & jag ut på en morgonpromenad i blåsten. Får väl klamra oss fast i nån stabil björk?
Sen ska det mockas efter grisarna av en mysig natt på stall - lär ta halva dagen;-P
//