Precis som vanligt så har ju jag aldrig någonsin sett röken av ett räkmacka....
MR i måndagskväll blev helt sonika bara en 15 mil roadtrip då make rastade mig. Muskelspasmer i benet gjorde att vi fick ge upp efter 5 försök. Vi provade hur många olika sätt som helst för att få knäet i en avslappnad position, men det var lönlöst. Nu väntar jag på att ortoped ska ringa om förslag på hur vi går vidare? Ett lätt sussarus är det som ska diskuteras.
Jag vill veta - helst förra veckan vad som är galet i knäet. Även om den akuta smärtan avtagit och jag nu kan stödja på benet, så är det nåt därinne som
inte är som det ska. Sova är fortfarande lönlöst...
Och yes, jag är lika arg på immo?t fortfarande, men försöker andas och ta det för vad det är. Idag blir det att prova silvertejp runtom.
Det var dagens knä....

Klev upp tidigt som tusan för att hinna få på mig kläder i väntan på sotaren. Så nu är det kaffepimplande och brevskrivande som gäller.
Är glad över att kunna ta mig ut i hästhagen om dagarna. Sitter där i snön och har givande samtal med grabbarna;-P De säger ialla fall inte emot mig. Och Rökkvi har s n a r t lärt sig pussa mig på kommando.
Om han gör det för att han vill eller enbart för att få godis..... det struntar jag i att fundera på (eftersom svaret inte är det jag skulle önska, haha).

Men att bara hänga med grabbarna är väldigt trevligt och nyttigt för oss. Det stärker våra band<3

Hundarna däremot tycker att matten är världens mest tråkiga matte!!! Tur i oturen att det är tvåsiffriga minusgrader. Mina två klippta får kramp i tassarna, så rastningen av dem kräver inte alltför mycket utav mig. Borde ju ta mig i kragen och låta dem få lite aktiveringsövningar där inga större utsvävningar krävs av mig.

Det är väl i det stora hela vad som sker i min lilla box (läs: hus). Lappsjukan är inte jättelångt borta. Vore så himla skönt om jag bara kunde börja köra bil så jag kan ta mig till jobbet, om så bara att hälsa på...
//