Flöden bombarderas med semesterbilder och det perfekta livet. Klart jag blir lite stressad, men så försöker jag landa i mig själv. Jag är hemmakär. Jag är extremt hemmakär. Klart över gränsen av vad som är normalt. Jag uppskattar mest i hela världen att få vara hemma, skrota runt med skit under naglarna. Umgås med mina djur. Där jag får vara bara jag. Behöver inga ord, utan mitt tillstånd räcker gott som kommunikation. Kanske lite som
tjuren Ferdinand?
Det är ialla fall där jag finner ro och återhämtning.
Med facit i handen så var mitt semesterupplägg med att jobba varannan dag en riktig fullträff. Jag orkar köra in i kaklet på jobbet. Men orkar också med att vara matte och fru. Tror jag är en bättre kollega och fru.... och matte.

Kroppen läker ihop efter vår bravad för snart tbå veckor sedan. Känner mig fortfarande överkörd, men hoppas det ger med sig. Fördelen är att jag rider med en mycket mjukare och stilla hand. Inget ont som inte har något gott med sig. För nog märker jag skillnad i hur hästarna svarar på det.

Idag ska det komma lite välbehövligt regn. Trots att KriswebbDalarna inte tycker det är mer än en trea, så är det så torrt i skogen. Knastrar under fötterna.
Men än så länge tittar solen fram och jag tänkte hinna med hundpromenad i n n a n regnet. Vanligtvis har himlen en tendens till att öppna sig så fort jag tar i dörrhandtaget.
//