Inget är som väntans tider, sägs det. Jag inväntar friskhet och andra väntar snaskigheter att prata om.
Idag fyller lilla svart "Krakki" hela två år! Tänk att jag stått ut med denna galna krabat så längeVåren har anlänt även om temperaturen är blygsam och allt som oftast kalla vindar. Har snart nött hål i soffan och står väl inte på innan liggsåren kommer:-P

Grattis min lille svarta!

Här lallar jag runt i min egna lilla bubbla. Ena dagen fosterställning i soffan och andra dagen orkar jag faktiskt ta mig ut i hammocken! Mest stressad blir jag av att jag är stressad över att det går så långsamt...
Brukar numera påstå att Atli och jag har kortslutning i synapserna...Långt mellan tanke och handling.
Idag red jag. Med yrsel, illamående och darrande ben. Tror hästarna förstår, för oj vad de var duktiga. Sen tog hussen hundpromenaden...
Ikväll mygginvasion, så står inte på innan knotten kommer. Glad över kuvösen där middagen intagits.
Men nu intar jag soffläget igen...
//

Nu har jag klätt på mig full utstyrsel igen och kommer förhoppningsvis inte behöva "visa mig naken" igen!:-) Tack till alla som skrivit varma och fina ord.

Nu är det vår på riktigt? Jag har ialla fall kastat strumporna, även om långkallingarna fortfarande sitter på!;-D Är trött på blåsten som inte är ett dugg varm, utan isar igenom kläderna.
Blåsipporna har hittat hit...

Vem säger att man måste gå på rakt led när man går med hundar i skogen?!

Någon har ialla fall jobbat hårt inatt. Fyra stycken uppätna fåglar fanns i skogen. Endast lämnat de hårda vingpennorna.
Nu ska dogsen få frukost och matten tanka kaffe!
//

Har aldrig blottat mig själv så här...

Jag har kämpat för min rätt att få vara jag så
länge jag kan minnas. Jag har mer en halva livet fått lära mig att ensam är stark. Hela min identitet har byggts på att kämpa in till sista blodsdroppen. Göra det jag gör så mycket jag kan, så länge det bara går och så bra det någonsin kan bli. När sen "någon" gav mig en käftsmäll och talade om att allt jag är, är inte tillräckligt bra, tillräckligt sant eller tillräckligt effektivt - då rasade min värld. Att min känsla, mitt kall och min stolhet inte var något värt.
Hela mitt jag försvann i en handvändning. Vem är jag? Är jag på riktigt? Hur kan jag vara så dålig, när jag tycker mig kämpat så?
Är det då värt att leva?

Jag har gått på mina hundpromenader, ridit på mina hästar och det enda som malt i huvudet är vad jag ska skriva i mitt avskedsbrev. När jag googlat och surfat på bästa sättet att avsluta livet med minsta möjliga skada för omgivningen...

Min man har varit den stora stöttepelaren genom detta. Men vad har han inte fått genomgå? Att behöva åka hem titt som tätt från jobbet, att ringa stup i ett - för att kolla att jag lever! Att vara ett stöd samtidigt som att han mår dåligt, för att jag mår sämst.
Någonstans därnere på botten försvann också en del av den lille glädje jag kunde känna. Fristaden. Vännen.
Återigen tvivlade jag på min rätt att finnas till.

Men som askan ur elden finns det en envishet inom mig. Envisheten om att bevisa mitt värde. Att jag har lika stor rätt att få finnas här som alla andra, med fel och brister.
Jag promenerar sakta i den svarta tunneln. Men nu ser jag åtminstone ljuset i den. Ser att det finns en väg ut och därute väntar min identitet på mig...
Jag ska äntra världen igen med rak rygg och stolthet. Jag fixade det här!
//

Godmorgon, lyckades säkert knipa till mig två timmars sömn inatt... Men snart beger jag mig mot Falun och ännu ett besök hos handspecialisten. Börjar tycka det är tämligen träligt att "pendla" dit. Är inställd på att få beskedet - Live with that shit...Då blir det nog garaget och bandsågen ialla fall!
Annars går det upp och ner, ganska bra och mindre bra dagar. Tittade på ett TV program igår om stress, mycket intressant, och sant! Oavsett har dygnet bara 24h, varken mer eller mindre, så lev och lär dig sålla...

Hört att vi ska få lite vårvärme med åtminstone tvåsiffriga grader. På tiden. Tycker jag haft sprumpor på alldeles på tok för länge.
Mot Falun....
//

Jaha, och vem tusan önskade sig snö inatt? Trodde det var påskharen som skulle komma, inte jultomten!!:-(
Igår hade jag nog än av de bättre dagarna på mycket länge. Hoppas innerligt att det är bestående och inte bara en tillfällighet.
Nu ska jag väcka andra halvan och sen hoppas jag på att orka med lite ridning....

Igår hade jag två (TVÅ!!!) saker på schemat. Det var en för mycket....Däckade i sängen 19.10 Galet!!! Blir lika förvånad varje dag över vilket spratt kroppen spelar en, och framförallt huvudet.
Den dagen jag mår bra igen, ska jag berätta hur det är, men än är jag inte där. Är mest stressad över att livet är
för kort för att gå omkring och må skit, men det går inte fortare att må bra för det, tyvärr...
Just nu sitter jag med en kaffekopp på trappan och insuper morgonfåglarnas kvitter och försöker se det positiva med dagen. Det börjar allt bli vår på riktigt och jyckarnas tassar är insmetade i tjällossningens gegga. Såg den första Tussilagon igår. Hästarna fäller massor och broddarna är ur. Är bara raggsockorna som ska kastas iväg, sen så....
På tisdag är det dags att träffa handspecialisten på Ortopedmottagningen igen. Hyser inga större förhoppningar och inser att jag kanske får leva med värken och klenheten i handen. Det finns de som har det värre intalar jag mig.
//