ÄNTLIGEN är min sista examinerande uppgift inlämnad för terminen. En svettig vecka där jag plöjt litteratur som en vårtörstig björk och skrivit så fingrarna blöder. Bara en närträff kvar innan jag får sommarlov (från studier).
I övrigt så väntar jag, väntar lite till och väntar lite mer. På värme! Blombrädorna är sprängfyllda av växter som väntar på att få flytta utomhus, hästarna står och dreglar och längtar efter bete och jag själv längtar efter att få kasta av mig skorna och springa barfota!

Jag har inte åkt iväg med hästarna sedan augusti förra året, då jag lyckades bränna hela insidan av min vänsterhand. Men häromdagen tog jag mig själv i kragen. Det gick bra och problemet ligger inte hos hästarna, utan hos mig, men efter lite svett och lockande så gick vi på och av ett antal gånger och blev avdramatiserat.... för mig! Ännu ett mål jag kan stryka från listan. Nu blir nästa steg att ta mig iväg till ovalbana. Tänka sig att Rökkvi har blivit ett fromt lamm som är först fram i hagen. Det har tagit tid, tålamod, ilska, gråt och massor med frustration, men nu anser jag att vi är i hamn. Tror faktiskt att han också tycker det. Idag är jag så sjukt glad över att jag aldrig gav upp, för att inte tala om allt jag lärt mig (och fortfarande lär mig). Baldur går igenom en trotsålder, men han är så galet snäll och ödmjuk så jag kan inte annat än att skratta åt hans försök att vara liten tuffing:-)

För första gången sedan -91 har jag hundar som inte är direkt ljudkänsliga eller åskrädda. Är jättekonstigt, men också väldigt skönt och avslappnat. Krakki är nog den som faktiskt stormtrivs med att ha fått en större plats i familjen och jag inser att han kan massor med saker som han aldrig riktigt fått tid att visa.
(Mattens fel såklart!) Så inget ont som inte har något gott med sig.

Ungefär såhär ser mitt *coronaliv* ut. Med andra ord ingen större skillnad mot innan.
//

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vintern må vara vacker när snön gnistrar, solen skiner så man bländas av strålarna som reflekteras i det vita. På med knäortosen, fodrade underställsbyxor och raggsockor. Där gled knäskyddet ner och underställsbyxorna måste dras ner igen. På med täck...

Trodde ALDRIG att jag skulle säga det, men efter den längsta hösten någonsin så är jag så GALET GLAD i snön som fallit ner!! Det blev så ljust och olerigt! Minusgraderna är inte lika trevliga för en sargad kropp, men man får ta det onda med det goda ...

Déjá vu! Men årets första dag börjar precis på samma sätt varje år. Med att vara ilsk och bitsk. Politikerna kan swisha ihop en Pandemilag på några månader, men att förbjuda allt vad pyroteknik heter är tydligen förbannat svårt! Det är ju bara att i...

Årets sista dag är här! Alltid med en klump i magen, då jag bävar inför fyrverkerier och smällare. Bränna upp pengar är inte min cup of tea... En pandemi till trots, där mycket har ställts på sin spets så är min önskan att vi ska lära oss något utav...

Dagarns rusar på lite för fort nu tycker jag. Det är ömsom regn ömsom snö och så lite blåst och is däremellan. Måste dela med mig av en händelse med Rökkvi dagen innan julafton. Den där hästen som är livrädd om jag har fel sorts handskar på mig ut i ...