Minusgraderna har anlänt för en stund! Jag hoppar jämfota och djuren likaså! Paus ifrån leran! -6,9c vaknade jag upp till. Frostnupet och lite knastrande under skosulan. Att ha tiden och lusten att återuppta lite mer kontinuitet här.
Medans jag har den längsta ledigheten på mer än 2,5 år har hästarna det motsatta. Igår vaknade barnet i mig och vi galopprusade genom snår och skog. Bara ha skoj. Är ganska säker på att det uppskattades. Kul hade vi!
Jag är hård mot mig själv när det kommer till hästarna. Tycker sällan att jag gör någonting rätt eller bra. Dubbla budskap, för sen eftergift, obalanserat säte. För hård hand, för lös hand...Listan kan göras oändligt lång.
Men så kom jag på någonting jag faktiskt gör bra: Och det är att jag ALLTID låter hästarna få känna att de är bäst i världen!! Att kunna ge dem ett gott självförtroende. Där sitter min styrka. Sen får jag jobba på det där med mig själv. Sen.