Det var en mycket spännande hundpromenad igårkväll. Gick på vägen upp mot skogen. Hundarna var som vanligt lösa, men efter ett tag så kom min magkänsla att jag borde koppla dem. Mest för att det var becksvart och det k a n ju faktiskt åka bilar på den vägen. Då... då helt plötsligt hör jag hur det brakar och knakar precis vid skogsbrynet. Hinner tänka "Attans, bara det inte är en björn"... Bajsnödig hann jag bli också. I det ögonblicket faller en tall som en fura!! Jo, det blåser ju en del. Både hundar och jag blev ganska stissiga och väldigt glada att den inte föll över oss!!!
Fortsatte promenaden.....
Då... då hör jag åtminstone två vargar ge ifrån sig yl upp mot Sausberget. Två långa rejäla yl. Sen blev det tyst. Hundarna tvärstannade och lyssnade. Lade huvuden på sned och öronen så resta en beardis kan ha.
Så lite händelserika saker sker även här:-)
Sen gick jag hem och hussen hade tappat upp ett hett bad, tänt ljus och värmt på glögg!!<3
//