Läste den här dikten sex år på raken i grundskolans luciatåg. Fortfarande lika bra.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

Erik Blomberg

Kom isäng senare än vad man planerat och naturligtvis var det en BRA dokumentärfilm på TVn "Mitt sista år". Handlade om en kvinna med obotlig cancer och likt en dagbok fick man följa henne fram till dödsdagen som hon själv valde, tack vare aktiv dödshjälp. Tror det var en holländsk dokumentär. Hennes man fick också cancer mitt uppe i kämpandet och avled ca 3 månader efter henne själv. 3 kvarlevande barn i övre tonåren blev kvar.
Vacker dokumentär men ack så sorglig! Tårarna sprutade på mig, så gissa om jag är trött idag.
Minnena från mammas sjukdomstid kändes som igår......
//
Nu har jag ialla fall anlänt U-a och snart kör vi igång!!!:-)