Djuren och Jag

Senaste inläggen

Av djurenojag - Söndag 7 feb 09:42

Vintern må vara vacker när snön gnistrar, solen skiner så man bländas av strålarna som reflekteras i det vita.
På med knäortosen, fodrade underställsbyxor och raggsockor. Där gled knäskyddet ner och underställsbyxorna måste dras ner igen. På med täckbyxor. Böjer mig ner för att få över byxlinningen över kängorna. Knapparna åker upp i midjan. Dra upp tröjan för att kunna knäppa knapparna igen... och igen. På med täckkappan, mössan och vantarna. Fan. Glömde sätta på hundarna halsband och koppel. Av med vantarna. Böjer mig ner för att klä på hundarna halsbanden, och där åkte knapparna upp i midjan igen. Gör om proceduren en gång till. Drar in magen ordentligt den här gången så inga fler incidenter inträffar innan jag kommer utanför dörren. Öppnar dörren och DÄR immar glasögonen igen. Försöker sätta upp glasögonen på huvudet men öronen täcks av mössan. Okej, jag promenerar i blindo.
Viker upp mössen ovanför öronen för att kunna höra om det kommer någon bil. Öronen tappar känseln ganska så fort och övergår senare till något slags brännande och värkande tillstånd. Viker ner mössan igen.... och vips så swishar en bil förbi jag inte hörde komma. I samma stund får hunden kramp i tassen. Böjer mig ner för att massera lite värmande. Glömde dra in magen och knapparna i midjan åker upp. Jaja, det syns väl inte att jag går med lite häng?
Fortsätter promenerandet där Michelingubben framstår som en anorektiker i jämförelse. Stegen är myrsteg då kläder tar emot varje gång jag försöker sätta ena benet framför det andra. Kramp i en annan tass. Böjer mig ner och... glömde att byxorna har värsta hänget. Trillar framlänges och tar emot mig mot hunden. Försöker likt en 1-åring som precis lärt sig ta sina första steg kravla mig upp. Sliter upp jackan och drar upp byxorna. Knäpper. Ortosen sitter nere på vaden nu.
Står stilla en halv minut för länge och andra hundens tass krampar. Böjer mig ner...

Fy bövelen vad jag älskar kölden och vintern.

Av djurenojag - Onsdag 13 jan 08:40

Trodde ALDRIG att jag skulle säga det, men efter den längsta hösten någonsin så är jag så GALET GLAD i snön som fallit ner!! Det blev så ljust och olerigt! Minusgraderna är inte lika trevliga för en sargad kropp, men man får ta det onda med det goda som det så finurligt heter. Men mina drömmar om att uppleva Sibirens kalla vinter känns föga aktuellt då jag knappt överlever -10 strecket härhemma.

Året har väl börjat sisådär, men julen har nu blivit bortplockad, ja förutom granen då. Den skjuter skott och har inte tappat ett barr. Så inte kan jag kasta ut den när den mår så bra?! När den väl ska plundras så kommer garanterat hästarna att bli minst lika glada över de fina skotten. Så granen får alltså stå kvar ett tag till med stjärnan i topp.

Onsdagar är min lediga dag och då jag planerar in allt jag måste, borde, vill - göra, så det är väl bara att sätta igång... Idag har kaffet redan hunnit ta slut och nu ska jag bara ut i pannrummet och få igång en eld så inte golvvärmen hinner sjunka.
//



Av djurenojag - Fredag 1 jan 11:53

Dj vu! Men årets första dag börjar precis på samma sätt varje år. Med att vara ilsk och bitsk.
Politikerna kan swisha ihop en Pandemilag på några månader, men att förbjuda allt vad pyroteknik heter är tydligen förbannat svårt! Det är ju bara att inse att det där egenansvaret som Staten vill lägga på medborgarna funkar föga - inte alls faktiskt!
Att bränna upp pengar för absolut inte något gott med sig alls! Faktiskt!!!
Räcker med att se nyheter eller läsa förstasidorna på dagens tidningar för att se vad det ställer till med. Snart kommer också flödena på sociala medier fyllas med skadade, livrädda och säkerligen döda djur.

Nu tycker jag förvisso aldrig att mocka tillhör de roligaste sakerna jag vet, men efter en nyårsnatt där hästarna stressat runt gör det absolut inte skojigare. Men jag är tacksam att de ialla fall inte varken rymt eller skadat sig. Men det gör ont i ett mattehjärta att inte kunna lugna dem och tala om att det bara är att rida ut stormen utan rädsla.
Nu är natten över och jag pustar ut i ett år tills nästa gång.
God fortsättning till alla som förtjänar det och till övriga :-P

Av djurenojag - 31 december 2020 11:32

Årets sista dag är här! Alltid med en klump i magen, då jag bävar inför fyrverkerier och smällare. Bränna upp pengar är inte min cup of tea...
En pandemi till trots, där mycket har ställts på sin spets så är min önskan att vi ska lära oss något utav året. Att hitta ett slags *nytt normalt*. Ur egoistiskt perspektiv så har året passat mig. Det jag fortfarande saknar enormt mycket är att få ge de där kramarna. Att riktigt krama om dem som betyder allra mest.
Vi fick aldrig någon vit jul, men däremot föll snön igår, så idag får vi njuta ett vitt landskap. Hundarna fick ett försenat julbad igår och hästarna fick sova inne.
Det största som hänt mig under 2020 är att jag ändå lämnat ett jobb för att börja ett nytt. Det har gjort mycket för både mitt mående och min självkänsla.

Idag ska vi ut och njuta av vintervädret och skogen.
Gott Nytt År!

och du.... ge fan i fyrverkerier va?!
//

Av djurenojag - 29 december 2020 10:51

Dagarns rusar på lite för fort nu tycker jag. Det är ömsom regn ömsom snö och så lite blåst och is däremellan. Måste dela med mig av en händelse med Rökkvi dagen innan julafton. Den där hästen som är livrädd om jag har fel sorts handskar på mig ut i hagen, är ändå bombproof när det gäller. Var ute i skogen när vi på nära håll hör ett dovt susande ljud följt av ett kabrak. Visar sig att det är en rotvälta mitt framför näsan på oss. Tja, Rökkvi böjde lite på öronen, men det var allt. Så nog sjutton är han bra cool, min kille!

Men det är också av den här anledningen till att vi sällan rider när det blåser kraftigt. Så här ser det ut i *vår* skog:-(

Enda plussen jag kan komma på är att hästarna verkligen får träna på att både lyfta på benen och se sig för var de sätter fötterna. Dessutom får matten träna på att lyfta upp hakan - för att hålla koll så att vi inte får ett träd över oss.
I övrigt så gråter jag inombords. Fattar att skog måste avverkas, men att de skulle gjort ett b r a jobb ställer jag mig ytterst tveksam till. Dessutom kan jag meddela att bilderna ovan är från en på kartan utmärkt stig/led... helt oframkomlig och stor risk för fler rotvältor!

Sådär, nu känns det lite bättre när jag fått gnälla av mig. Nu fångar vi den här jäkla gråtrista dagen! :-D

Av djurenojag - 26 december 2020 09:38

Minusgraderna har anlänt för en stund! Jag hoppar jämfota och djuren likaså! Paus ifrån leran! -6,9c vaknade jag upp till. Frostnupet och lite knastrande under skosulan. Att ha tiden och lusten att återuppta lite mer kontinuitet här.
Medans jag har den längsta ledigheten på mer än 2,5 år har hästarna det motsatta. Igår vaknade barnet i mig och vi galopprusade genom snår och skog. Bara ha skoj. Är ganska säker på att det uppskattades. Kul hade vi!
Jag är hård mot mig själv när det kommer till hästarna. Tycker sällan att jag gör någonting rätt eller bra. Dubbla budskap, för sen eftergift, obalanserat säte. För hård hand, för lös hand...Listan kan göras oändligt lång.
Men så kom jag på någonting jag faktiskt gör bra: Och det är att jag ALLTID låter hästarna få känna att de är bäst i världen!! Att kunna ge dem ett gott självförtroende. Där sitter min styrka. Sen får jag jobba på det där med mig själv. Sen.

Av djurenojag - 25 december 2020 09:39

Några minusgrader, stickning. En kopp kaffe och en katt i knäet med ljuset från julgranen. Det är en morgon i min smak. Det där lugnet som infinner sig. Hästarna står och mumsar frukost medans hussen & hundarna sover fortfarande.

Traditionsenligt så kunde mannen upp och flyga och jag rida på Julafton. Vår alldeles egna tradition.
Jag uppskattar att ingen utav oss lider av stress att allt ska hinnas med och vara perfekt, utan att vi kan unna oss det där som får oss att må bra.
Men mest av allt känner jag tillfreds med att julen inte längre är synonymt med sorg. Att jag kan känna en värme igen. Tacksam över att sorg faktiskt kan blekna.

Och tänk..... törs knappt skriva det, men sedan mitt förra inlägg så har Rökkvi varit den som kommit först fram i hagen, vilket inte hänt någonsin tidigare. Antingen så blev han lite skärrad av att jag hotade med att ge bort Ennislauf'et till Baldur, eller så att jag faktiskt börjat använda PeeWeebettet igen (folk får tycka vad de vill om det - men mina hästar har alltid älskat det!).
Jag tänker ialla fall suga på karamellen så länge den finns kvar och bara njuta av de här stunderna.
//
God Fortsättning!<3

Av djurenojag - 19 december 2020 09:37

I torsdagskväll fick jag äran att vara med på en Zoomdate med ett gäng härliga människor med ett gemensamt häst-i-livet-intresse. Hann inte riktig med att reflektera över samtalen, vilket jag tagit mig tid till nu över en mugg morgonkaffe.

Det är två saker jag tar med mig extra mycket.

  • Att inte ha bråttom.
  • Målen. Målbilden.

Trots att jag inte alls har bråttom, utan att jag tycker att kvalit är viktigare än kvantitet, så märker jag att jag mer eller mindre omedvetet trycker ned mig själv. Nedvärderar min kunskap och erfarenheter. Blir arg på mig själv att jag inte lyckas lika fort som någon annan. Tänker mycket på min ”vildhäst”. Ska jag sälja, skänka bort eller skicka iväg på uppfostringsanstalt?

Men varje gång sådana tankar kommer upp i mitt huvud så blir mitt beslut: Aldrig på en världskarta!!

Han är knepig. Eller det är han inte alls, det är jag som inte lyckats förstå honom fullt ut. Men det är ETT av mina mål. Att göra det. Vi har faktiskt kommit jättelångt om jag tittar tillbaka på tiden. Men så kommer det där dåliga självförtroendet fram - att det tagit så lång tid, för lång tid att nå dit vi är idag. Hade jag blivit bättre om någon annan kommit dit med honom mycket fortare? Hade jag lärt mig det jag kan idag då? Hade vi haft det starka bandet? Kärleken?

Alla dessa tusen frågor som snurrar runt i huvudet lilt en centrifug med enorma G-krafter.

När han väl vill bli hämtad i hagen (det är där vårt stora problem ligger) så är han en fantastisk individ. Han är absolut inte ovillig att arbeta, snarare tvärtom.Lyhörd, rolig, öronen fram, power och ger mig i stort sett alltid ett leende från öra till öra efter ett arbetspass eller bara ett galopprace i skogen. Vi har satt alla gångarter i olika tempon och den mesta dressyren. Sen ska den såklart förfinas. Det är en färskvara. Men så var det just det där med att:

När det passar honom.

Jag kan alltså aldrig planera något i förväg med honom och det är där vi är idag, även om

veckor, dagar, har mer eller mindre minskat till timmar. Samtidigt så tänker jag på målet med mig själv. Att jag helt har slutat rida eller arbeta med hästarna om jag är på dåligt humör eller känner mig stressad. Det blir aldrig bra då. Och om jag känner så, så kanske jag helt enkelt får acceptera att ha en häst som också känner så?

Sen har vi valpen. Den där lilla blåögda. Mitt lilla hjärtegull. Som vill sitta i knäet. Som varje dag skriker *Ta mig!!!* Vi skrattar tillsammans på varje arbetspass. Vårt mål nu är att skratta mindre och ha lite mer fokus på det vi faktiskt gör för stunden:-) Tror han har lite samma bokstavskombinationer som sin matte - att göra flera saker samtidigt. (Nu skrattar jag för mig själv, för preeeecis såååå är det). Han bjuder på en för mig helt magisk ökad tölt, men samtidigt måste vi titta på fåglarna, lyssna på ekorrarna, fladdra lite med tungan och huvudet, skratta, hoppa till för en snigel som somnat på vägen, vifta på öronen och tigga godis från någon mötande människa. Valpen blir snart 8 år!! Skrämmande och underbart på samma gång!!


Så där hamnade min reflektion. Kaffet är slut och hundarna har vaknat. Så nu lägger jag fokus på dem en stund. En promenad där jag helt enkelt får låtsas att solen skiner...

//

Presentation

Oäkta dalkulla med djur som yrke, hobby och livsstil.

Kalender

M Ti On To Fr L S
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2021
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skaffa en gratis blogg p www.bloggplatsen.se